PLATS 1 - BRUNO BERGQVIST

Året var 1956 och i kalendern stod det söndag den 9:e september. På Häggåplan i Fritsla så vankades det seriematch mellan Brandgult och Vårgårda i den sjätte omgången av seriespelet. FIF hade inlett seriespelet svagt med få poäng, precis som bortalaget Vårgårda. Dessvärre skulle det inte bli några Brandgula poäng denna söndag heller utan Vårgårda åkte hem med en 0-1 seger. BT skrev efter matchen ”Fritsla hade spelet, men Vårgårda vann” samtidigt som man berömde den ”16-årige juniordebutanten på centern” och beskrev hans insats som ”överraskande bra” och som ”ett stort löfte”.

Vad var det då som var speciellt med just denna match, den 9 september 1956? Och vem var den då unge och lovande centern? Jo, löftet var ingen annan än Bruno Bergqvist som denna eftermiddag gjorde match nummer 1 av helt sanslösa 818 matcher för Fritsla IF. Det gör att Bruno med god marginal är spelaren som gjort flest matcher i hela föreningens historia.

Det är onsdag den 9:e april när vi får sätta oss ner tillsammans med Bruno i klubblokalen på Kungaberg. Snabbt fästs Brunos blick mot de utskrivna bilderna från fotbollskarriären som ligger på bordet framför oss. Det är framför allt en av bilderna som han snabbt tar tag i, den från ett träningsläger i Skåne 1969. Det beskrivs med värme som ett av de roligaste och härligaste minnena från åren med FIF, men det finns fler:

”Seriesegrarna med laget vi hade under början av 70-talet var fantastiskt roliga. Vi hade en sån bra lagsammanhållning och det var alltid roligt att spela. På senare år var ju upplevelsen när VM-laget från 74 var på Kungaberg med tränare Åby Eriksson en häftig grej.”

”Sen var det väldigt roligt de åren jag fick vara ungdomsledare. Jag minns en gång när jag var med sonen Mattias lag i en DM match långt uppe i Vårgårda. Vi lyckades på något sätt vinna och på vägen hem stannade alla barn och vuxna för att äta middag ihop i Fristad, ett av mina bästa minnen med Fritsla IF”.

Bruno var med och tränade med seniorlaget som vann jubileumsserien, 1957, ihop med många gamla FIF legender som Tage Folkesson, Erik Pjäken m.fl. Bruno beskrivs av de som vi pratat med som en snabb och lätt spelare som var svår att komma åt. Han säger själv att han inte var som många andra på den tiden där det skulle spelas tufft och hårt utan att han försökte spela mer tekniskt och lätt.

”Vi spelade ofta på kullen nära där jag bodde när vi var små. Det var inga stora ytor och man fick lära sig hantera bollen mer noga. Vi hade även en murad trappa hemma vid huset som jag varje dag stod och kickade mot med bägge fötterna. Jag kommer ihåg att den vid något tillfälle fick muras om för att den gått sönder och spruckit av allt kickande”.

Bruno ursäktar sig någon gång då och då under pratstunden över att minnet inte är på topp men ju mer vi pratar, desto mer kommer upp. Han pratar om hur hårda försäsongsträningarna var och att det var allt från snö-plogning till intervallträning hela vägen upp till Skephult. Utöver center som var Brunos position när han kom upp i A-laget så fick han testat på alla 11 positioner på planen, till och med målvakt:

”Schedin var sjuk en match så då fick jag hoppa in och stå. Det var lite nervöst och jag kom ihåg att jag gjorde en bra räddning tidigt. Sen stod jag även i mål med B-laget i en match nere på planen bakom Sjuhäradsbygdens väveri. Då spelade Hans Thorén mittback och jag vet att han ropade på mig två-tre gånger eftersom jag fångade inspel och bollar på olika sidor om honom haha”.

Bruno pratar gärna om andra spelare han spelat med och berättar om hur kul det var att få spela match på sin 50-årsdag. Borås Tidning var på plats och uppmärksammade detta när FIF mötte Rydal i en B-lagsmatch. Föreningen hade fixat en tröja med nummer 50 på som Bruno spelade i dagen till ära. På en av bilderna från den matchen står han tillsammans med Arne Bjernhagen, mannen som var med och grundade Kungaberg. Bruno pekar ut Arne som en av de viktigaste i föreningens historia och fortsätter sedan fylla på med andra som betytt mycket:

”Sippan (Jimmy Johansson) var en grym ungdomsledare som alltid ställde upp när man behövde honom. Sen innan min tid var Bengt Jungmalm en eldsjäl som hade koll på det mesta och var en klippa. Men ska man vara ärlig så är den bäste vi haft Sune Arvidsson. Han hade ordning på allt och jag vet inte hur många år han la ner sin själ i Fritsla IF. Sune kunde man alltid lita på”

Minnena kommer snabbare och snabbare upp för Bruno som inte kan låta bli att dra på smilbanden när han sitter och tänker på vissa situationer. Han berättar glatt om när FIF var i Ulricehamn och spelade en match i vintern när det lagt sig massa snö på ena sidan planen. Lagen tilläts då att slå hörnorna från den sidan med bollen i händerna som en målvaktsutspark men när FIF-spelaren Erland Hellberg försökte göra samma sak från andra sidan fick han en utskällning från domaren. Och snabbt när vi är inne på domare så börjar han prata om en match i Hajom när domaren ”Bullen” dömde.

”Jag har aldrig varit så arg som då. Vår målvakt var ute och flängde så målet var öppet och det såg en Hajomspelare. Han slängde iväg ett skott allt han hade på den blöta planen mot det öppna målet. Jag tog i allt jag kunde för att försöka förhindra detta och lyckades med någon meters marginal. Men domaren hade redan vänt sig om och blåst för mål och då fick han höra både ett och annat kan jag säga”

Den första matchen var som tidigare nämnt en hemmamatch mot Vårgårda med A-laget 1956. Sista matchen för Bruno kom hela 42 (!) år senare när han hoppade in i en B-lagsmatch mot Svenljunga på bortaplan1998 . Under dessa 42 år är antalet lagkamrater omöjligt att hålla ordning på för Bruno men vilka de bästa han spelat med är desto enklare:

”Arne Andersson (som spelat i både AIK & Elfsborg) gjorde jag någon match med 1956 och är en av de bästa jag spelat med. Yngve Brodd gjorde ju ett gästspel med oss i början av 60-talet med och var en fantastisk spelare”

”Sen var vi ju ett gäng som hade väldigt kul och där det var många bra spelare på både 60- & 70-talet och i det laget var Bosse Törnqvist en av de klart bästa. En rolig grej gjorde jag och Bosse inför en bortamatch mot Mariedal när vi då slog vad om vem som kunde hålla i bollen längst tid. I första halvlek hade Bosse en sekvens där han höll den länge men jag skulle bannemej inte vara sämre. Så i andra halvlek tog jag bollen och sprang mot Bosse men istället för att passa honom som de flesta nog tänkte så tog jag ett varv runt honom med bollen. Många skrattade och vi skakade hand efteråt på att det nog blev oavgjort”

Bästa motståndare kan han inte säga något namn på rak arm men berättar om när de mötte landslagsspelare på invigningen av Kungaberg 1970 samt alla de stenhårda derbymatcherna mot Viskafors, Rydboholm och Skene, men aldrig mot Kinna.

”Kinna vågade inte möta oss vill jag minnas. De var lite på dekis och skyllde på att deras tröjor var borta. Vi erbjöd då att de kunde spela i våra reserver eller att vi kunde hitta några andra men de vägrade komma och spela i Fritsla. De var nog rädda för att de skulle förlora mot oss”

I ett derby borta mot Skene gjorde Bruno kanske Fritsla IFs snabbaste mål någonsin:

”Vi hade avspark borta mot Skene och jag satte igång spelet. Den gick bak i till försvarana som satte upp bollen mot Bosse. Bosse skarvade bollen vidare till mig och jag smällde till direkt mot målvakten som inte var uppmärksam. Det gick inte mer än 7 sekunder och jag har aldrig upplevt ett snabbare mål”

209 mål blev det för Bruno och utöver målet mot Skene så minns Bruno när han i en bortamatch mot Dalsjöfors gjorde hattrick i en 1-3 seger, och 0-2 målet sticker ut:

”Jag hade gjort 0-1 fint framspelad av Folkesson på högerkanten. Så nu ville försvararna sätta dit mig ordentligt och två spelare tog fart samtidigt. Jag hann uppfatta detta och petade bollen mellan dom och stannade själv. De small in fullständigt i varandra och jag kunde retsamt springa förbi och rulla in bollen i mål. Det glömmer jag aldrig!”

Att det blivit över 800 matcher är unikt i sig och anledningarna är många. Bortsett småskador var han aldrig otillgänglig en längre tid och trots intresse från vissa lag högre upp så fanns det inte på kartan att lämna Fritsla IF.

”Sammanhållningen och kärleken till Fritsla IF var det som gjorde att jag blev kvar i så många år. Spelare, ledare, ungdomsledare, styrelse, ordförande, ja allt var roligt och jag älskade verkligen att vara både på Häggåplan och sedermera Kungaberg. Det gav så mycket att vara där nere”

Intresset och engagemanget försvann dock i slutet av 90-talet. Bruno hade gett allt under lång tid med 19 år i styrelsen och närmade sig 60 år. Han pratar om att det inte heller då fanns aktiva barn eller barnbarn i föreningen som i sådana fall hade gjort det mer naturligt att fortsätta vara på plats. Förra året såg Bruno endast en hemmamatch och det var när Anders ”Papp” Andersson bjöd in gamla spelare för att se en match på Kungaberg. Bruno funderar på varför det inte är att fler gamla spelare är på plats när Brandgult spelar:

”Det har jag alltid frågat mig varför det blir så. När jag var ung så hade vi ju äldre spelare som Egon Eliasson m.fl. som efter de slutat aldrig kom och kollade på matcherna. Jag undrade då varför de inte gjorde det men sen har det fortsatt och det är väldigt få som spelat många matcher som är och kollar. Det är synd för varje gång man är nere så är det roligt.”

När engagemanget i FIF avtog så fortsatte Bruno som den föreningsmänniska han är och alltid varit istället på andra ställen. Han har efter sejouren i FIF varit ordförande i facket, egnahemsföreningen och Folkets hus i Fritsla.

I slutet av samtalet så kommer vi fram till hur många matcher Bruno faktiskt gjort. Han har själv ingen koll på exakt hur många men blir inte helt förvånad när han får veta att han ligger på 1:a plats.

”Det är folk som varit framme och frågat och sagt att det måste vara du Bruno. Jag har väl sagt att jag tror det men det är väldigt kul att bli uppmärksammad så här, verkligen”

Precis som med både Jan ”Nanen” Wingård och Lars-Erik Schedin så märker man att både samtalet om uppmärksammandet för Bruno betyder något. Att få sitta ner och prata, minnas och diskutera gamla FIF anekdoter med tre av våra största någonsin har varit en ära.

Vi vill här igen tacka Bruno för alla år som han på något vis varit involverad i FIF. Alla matcher som spelare, alla träningar som spelare och ledare, alla år som ungdomsledare, alla år som styrelseledamot, ordförande och allt i allo. Tack för all din tid, för oss är den ovärderlig!

Ikväll kommer Bruno ihop med övriga i toppen av listan att hyllas innan avspark mot Kinnahult/Hyssna. Så ni som tänkt se matchen, var gärna på plats några minuter tidigare än vanligt så att ni kan vara med och hylla våra hjältar. Evigt Brandgul.