Vi närmar oss halva serien spelad men innan dess väntade först igår match hemma mot obesegrade serieledarna Länghem och seriefyran Horreds IF borta om 2 veckor. 

Inför säsongen var det inte många som höjde Länghem som en av favoriterna till att vinna men det röd-svarta laget hade stått för en lysande säsongsinledning där man vunnit 8 av 9 matcher. Enda poängtappet kom i en oavgjort match mot tabelltvåan TÄFF och senast slog man stabilt Hyssna/Kinnahult med 4-3 hemma där siffrorna enligt rapporter på plats borde varit större i Länghems favör. 

Brandgult kom från en viktig derbyseger borta mot Örby som gjorde att vi än mer avlägsnade oss från lagen på undre halvan och hängde på topplagen. Att dessutom göra det när halva startelvan saknades visade på god moral och bra bredd i truppen.

Matcherna mot Länghem har tidigare år inneburit målglada tillställningar. 4-2, 5-5, 2-5, 2-3, 5-3 är några av resultaten under de senaste 3 säsongerna som vi legat i samma serie. Förra året vann FIF både hemmamatchen och bortamatchen mot Länghem. Länghem hade heller aldrig tidigare vunnit en seriematch på Kungaberg i föreningens historia.

Lasse, Engström, Kopp och Hjalmarsson var åter tillbaka i truppen efter att ha missat mot Örby. Saknades gjorde fortsatt knäskadade David Hansson, bortresta Mohamed Abdiasis och avstängda Lukas Gunnarsson.

FIF ställde upp med följande startelva:
Gustav
Theus-Melvin-Wank-Larsson
Lasse-Kopp-Mahdi
Hampus-Tobbe-Klas

Avbytare: Poddig, Leo, Elias, Nystedt, Bega, Engström & Andy

Domaren visslade igång matchen på Kungabergs sanslöst finna gräsmatta, vilken otrolig anläggning vi har ändå!

Gästerna som för dagen spelade i vitt hade en tydlig matchplan redan från start, hitta ut bollen till nummer 20 William Lövgren och låt honom gå själv framåt. William är en av de bättre spelarna vi mött senaste åren och vi minns alla med skräck hans 4 mål i 5-5 matchen på Kungaberg 2022. Igår tog det bara 7 minuter innan han åter var inblandad i ett Länghemmål på Kungaberg. Bollen hittade ut på honom och han gjorde två gubbar innan han avlossade ett skott mot bortre stolpen. Gurra styrde ut det bra skottet men där stod dessvärre en Länghemspelare och kunde raka in ledningsmålet till 0-1.

Länghem fortsatte efter detta att vara det något bättre laget. I den 10:e minuten hade man ett avslut strax utanför när FIF inte fått bort bollen och känslan var att det var läge att vakna nu, annars skulle segermaskinen Länghem snart punktera matchen.

Men så vaskade Brandgult fram en hörna när det spelats ca 15 minuter av matchen. Melvin fick ett jätteläge på bortre men nicken gick dessvärre i gaveln. Det hände något med FIF efter detta. Vi fick skapat en bra chans och vi började få självförtroende. Tre minuter efter nicken så sprang Tobbe sig fri med målvakten men avslutet tog dessvärre i insida stolpen och ut.

Nu var vi dock där på riktigt, vi var vakna och påkopplade både i duellspelet och med bollen. Vi hittade fina uppspel framför Länghems ytterbackar som gav oss två fina anfall med skott tätt utanför målet och rakt på målvakten. Länghem skapade en bra målchans till i första och det var när samma nr 20 mycket turligt fick med sig bollen efter ett misslyckat skott och i nästaläge sköt på volley mot Gurra. Vår burväktare agerade snabbt med en mycket kvalificerad enhandsräddning ut till hörna, viktigt just då!

Sekunder innan paus kom Brandgults bästa målchans dittills i matchen. Ett fint anfall på vänsterkanten slutade med att både först Klas och sedan Tobbe fick gyllene möjligheter att kvittera i straffområdet. Serieledarna Länghem offrade sig dock mycket hängivet och två ishockeytäck senare var det istället Brandgul hörna.

Underläge i paus men känslan fanns ändå där att vi skulle kunna vända detta, så länge vi fortsätter göra jobbet på samma sätt som avslutande 25 i första.

Andra halvlek inleddes med att Hampus sånär skarvade in en inläggsfrispark från Lasse. Mahdi fyllde på och hade en bra nick mot mål och i anfallet efter så fick Engström lossa från distans men målvakten räddade. På alla sätt som FIF kan och har gjort mål senaste åren så saknades fram tills igår ett sätt, långt inkast. Undertecknad kan inte minnas att det hänt under mina snart 14 år i seniorlaget, men så igår kom det.

Inte för att det är något vi brukar göra eller tränar på, långa inkast alltså. Men igår viftade Tobbe in bollen mot vår mästerkock Wank som skarvade bollen bakåt till en framåtstörtande Mahdi och vi hade 1-1 på tavlan med 25 minuter kvar att spela.

Byten som hade planerats fick sättas på paus då vi just i detta hade momentum och spelövertag. Bortalaget kändes trötta och på högerbacken stod Theus för en helt fenomenal insats där han i mångt och mycket stängde ner en av seriens bästa spelare. Centralt var både Melvin och Wank giganter och på andra sidan vann Larsson varje duell. Backlinjen ska verkligen ha 5+ för gårdagen.

Engström hade ett riktigt bra avslut mot det vänstra krysset i minut 68 men målvakten gjorde en grym räddning och fick ut den till hörna. Länghem kastade långa inkast och lyfte säkert in 25 bollar mot FIFs straffområde både i öppet spel och på fasta situationer under andra halvlek. En gång blev det farligt i FIFs box och då låg bollen också i mål. Ett identiskt mål med det Brandgult precis gjort till 1-1 med nickskarv på långt inkast mot framåtrusande spelare. Tungt. Då lyfte linjedomaren sin flagga och vinkade offside. Lättnad.

Full fart framåt igen. Nu skulle vi bryta Länghems svit och ta vår andra raka seger. Fast situation Länghem i minut 72. Vi vann duellen och fick upp bollen till Tobbe på mittplan. Därifrån sa han själv efteråt att det ”kändes väldigt, väldigt långt till målet”. Det hindrade honom inte från att sätta full fart mot just målet. Efter att ha fintat bort 3-4 bortaspelare så kom Klas ”Klabbe” Gustafsson flygande på högerflanken och var helt fri. Tobbe släppte (!) bollen i helt perfekt läge och Klas kunde behärskat placera in ledningsmålet, stort jubel!

Nu återstod 18 minuter plus tillägg och vi väntade oss en rejäl anstormning från bortalaget. Den uteblev i stora delar. Visst de fortsatte med samma taktik att lyfta långt på sina duktiga huvudspelare men man kom ingenstans med detta denna afton. Inbytte Andy var ett monster och vann varje duell. På mitten sprang Mahdi åter ett marathon, vad är de för lungor grabben har? Kapten Lasse som firade 150-matcher i den Brandgula dressen samlade upp varenda andraboll och tog stort ansvar matchen igenom men framförallt i slutet med sitt snack och ledarskap.

Vi lyckades hålla undan och tog en otroligt skön och kämparmässigt rättvis 3-poängare mot ett duktigt bortalag. Vi visade att när vi vill och när vi kan så ÄR vi ett av seriens bästa lag. Kul för Klas att få avgöra och dessutom fira i sann Jamie Vardy maner med en kickspark mot hörnflaggan. Segersången efteråt ekar nog fortfarande nere på Kungaberg och vi tar nu helg med en riktigt go känsla.

Kungajakten A-lag 2025:
3 kungar Theus Skoglund
2 kungar Mahdi Amiri
1 kung Tobias Johansson

Nu väntar en välbehövlig vila på hela 12 dagar tills det är dags för match igen. den 23/6 åker vi till Eksätersvallen för att möta Horred i en spännande match. 

Ses då. Evigt Brandgul!

Ny vecka, ny match och nytt derby men framförallt chans till revansch från föregående veckans kollaps hemma mot Sätila.

Igår kväll åkte vi för första gången sedan 2017 till Örby för att möta IFK Örby i en seriematch. Då låg FIF i botten och Örby i toppen vilket också visade sig både på planen och i resultatet. Örby vann med 2-0 efter mål av Isak Persson & Cevin Ziervogl. I trupperna från den matchen så hade Örby en spelare med igår (Eldison Gasi) och FIF hela 5 spelare i Axel Lindelöf, Adam Poddig, Andreas Larsson, Klas Gustafsson & Gustav Svensson.

Lagen kom in till matchen med minst sagt olika känslor och resultat i ryggen. Hemmalaget Örby kom med en stark 2-1 seger borta mot Hyssna/Kinnahult där man avgjorde med matchens sista spark och FIF med en tung 1-5 torsk hemma mot Sätila.

Örby inledde serien svagt och stod efter 6 omgångar på 0 poäng. Nu hade FIF-legenden Fredrik “Bullen” Pettersson som tränar Örbys herrar fått fart på sina gubbar och de hade två raka segrar i bagaget.

FIF saknade många tongivande spelare, hela 6st som om de varit tillgängliga förmodligen hade startat. Tidigare år hade det varit med krisstämpel man klivit in till en seriematch med så många bärande spelare borta men i år är bredden bra, så vi visste att gör vi vårt så kan det bära vägen. Framförallt var alla med på att insatsen senast var något som aldrig skulle ske igen, vi skulle göra detta tillsammans.

FIF ställde upp med följande startelva:

Gurra

Theus - Wank - Melvin - Larsson

Lukas - Axel (K) - Mahdi

Klas - Tobbe - Hampus

Avbytare: Poddig, Leo, Nystedt, Elias, Öhrman & Arvid

Domaren blåste igång matchen och det var ett helt annat FIF än det laget som klev ut mot Sätila veckan innan. Laget vann dueller, sprang på bollar och kämpade för varandra.

Hemmalaget som hade sina två raka segrar i ryggen saknade sitt ankare och sin lagpappa Yerko mycket på mitten. Det var ingen som styrde och laget skällde mest på varandra.

Brandgult var tidigt farliga offensivt och Tobbe var på spelhumör. Laget varierade spelet och Örby kom inte åt FIF någonstans. Det var därför både rättvist och logiskt när Mahdi Amiri i den 22:a minuten framspelad av Klas vände upp sin försvarare och placerade in 0-1 bakom en chanslös Gorba i bortamålet.

0-2 kom bara 12 minuter senare och också det efter ett fint Brandgult anfall. Lukas och Tobbe kombinerade sig fram och bollen hittade in till Mahdi som smällde upp bollen i krysset, oerhört snyggt!

Total kontroll, tvåmålsledning och ett hemmalag som bara klagade på varandra och verkade ha 0 sammanhållning. Vad skulle kunna stoppa detta egentligen? Total kollaps eller möjligtvis att FIF fick spela med en man mindre…

I pausen var snacket bra och fokuserat. Vi förstod att Örby skulle ändra på saker då inget de gjorde i första stämde eller funkade. Vi skulle däremot fokusera på oss själva, göra saker tillsammans för då skulle Örby inte ha en chans i andra halvlek heller.

Halvleken började bra i Brandgul favör. Laget fortsatte hitta fina ytor i sina uppspel och Örby som visserligen kändes lite mer påkopplade kom fortsatt inte åt FIF. Tobbe hade en halvchans att utöka till 0-3 men bollen ville inte in.

Istället skedde de som förmodligen var den enda öppningen för Örby denna afton, att antalet FIF spelare skulle reduceras. Lukas sa ett par olämpliga ord till domaren och fick syna det röda kortet. Orutinerat och osmart så det stod härliga till. Örby fick såklart energi av detta. 1 man mer och 28 minuter kvar att spela.

Bara 5 minuter senare kom också nästa brandgula kalldusch när Örbys första avslut mot mål också gick in. En andraboll på hörna landade hos en hemmaspelare som smällde in reduceringen. Nu skulle sista 25 visa vilken karaktär detta FIF anno 2025 hade.

Brandgult gjorde om lite snabbt och gick ner på en 4-3-2 där vi lät hemmalaget ha bollen i ytterzonerna. Nystedt ersatte Axel på mitten och Öhrman ersatte Tobbe på topp. Tiden tickade på i en alldeles för långsam takt men det kändes i ärlighetens namn aldrig riktigt farligt. Elias ersatte en hårt jobbande Mahdi och gjorde en strålande kvart.

Hampus sprang nog två marathon och tog stort ansvar på mitten efter utvisningen. Backlinjen tillsammans med Gurra var stabila rakt igenom och gjorde att målchanserna uteblev för Örby. Wank var en gigant och belönades rättvist med MOTM efteråt.

Inga mer mål gjordes och FIF tog trots en man kort i 30 minuter tre väldigt sköna poäng. Stor eloge till alla Brandgula i truppen, denna kväll visade vi att vi är ett lag.

Kungajakten 2025:

3 kungar Edvin Olofsson Wank

2 kungar Mahdi Amiri

1 kung Axel Lindelöf

Ny match redan kommande onsdag 11/6 när vi gästas av serieledande Länghems IF på Kungaberg. Avspark 19.00

Vi ses då. Evigt Brandgul!

Vi närmar oss halva serien spelad och inför onsdagens match placerade FIF sig på en 4:e plats i serien. En välförtjänt sådan då man endast förlorat 1 av de inledande 7 matcherna och stått för flera stabila segrar tillsammans med starka upphämtningar. Att topp 3 går direkt upp till div 4 och 4:an i serien får kvala gör ju getingboet där uppe ännu mer spännande.

I onsdags väntade ett derby mot Sätila. Bortsett från första året i 5:an 2020 har vi mött Sätila varje säsong sedan vi vann serien 2019. Inledningsvis slutade det oftast med förlust både hemma och borta men senaste åren har FIF varit starkast och kom till matchen med 3 raka segrar på SSK.

Bortalaget hade inlett serien svagt. Efter en kaosartad försäsong med få folk på träningarna och många inställda matcher så tippade de flesta att Sätila skulle åka ur. Kollar man mer noggrant på Sätilas lag så är det ett lag fullt med duktiga spelare och senaste 3 matcherna hade man två kryss och en knapp förlust. Den förlusten kom i ett derby mot Hyssna/Kinnahult och var enligt folk på plats lite av ett rån då Sätila förtjänat minst en poäng. Så att det skulle bli tufft visste vissa på förhand. Däremot skulle det visa sig att många nog kollat på bortalagets poängsaldo när de anlände till samlingen på Kungaberg.

FIF ställde upp med följande elva:

Gustav

Theus - Andy - Wank - Larsson

Lasse - Engström - Leo

Tobbe - Hampus - Lukas

Avbytare: Poddig, Klas, Melvin, Kopp, Mahdi, Karl Y & Elias

Matchen spelades igång i utsatt tid och det skulle bli väldigt tydligt väldigt snabbt vilket lag på planen/anläggningen som var mest sugna på att vinna fotbollsmatchen.

Brandgult såg ut som ett nykomponerat fotbollslag som ville vara på alla ställen förutom på Kungaberg denna soliga onsdagskväll. Bortalaget däremot kom ut som en enhet, ett lag och grupp som tillsammans skulle kämpa för varenda millimeter på planen. Det är vad fotboll handlar om, att komma överens och göra saker tillsammans, inte för sig själva.

I den trettonde matchminuten kom också logiskt 0-1 målet efter ett fint anfall från Sätila. Bollen spelades in och avslutet var både behärskat och vackert. Innan dess hade SSK haft både mest press och boll. Väckarklockan för Brandgult uteblev och matchbilden såg likadan ut. Visst det var någon halvchans som Lukas och/eller Engström skakade fram men inget farligt. Från ingenstans kom dock kvitteringen när vi hade spelat en halvtimma. Tobbe stegade upp och sköt en väldigt fin och avvägd frispark i vänstra krysset. Men inte ens detta ledde till energi i FIF. Det var tomt i tanken denna kväll, från alla inblandade.

Innan paus tog Sätila ledningen med 1-2 efter en miss i Brandgults bakre led på en utspark från SSKs målvakt. Minuter senare tog en FIF försvarare med hands i straffområdet och 11-meterssparken förvaltades till 1-3.

Halvtid och möjlighet att korrigera, ta oss samman och ändå försöka göra något av detta. Undertecknad var inte på plats utan har från 4-5 av varandra oberoende källor fått kvällen och matchen beskriven till sig. Alla är överens om att detta var det sämsta Brandgula man sett på många, många år. Det säger en del då det inte saknats bottennapp senaste säsongerna.

Sätila dock ska höjas och ha en rejäl eloge för deras insats. Framförallt för inställning och faktiska utförande av matchplan. Men motivation slår klass brukar man säga. Och när motivationen är 110-0 för ena laget kan det bara gå på ett sätt i division 5.

Andra halvlek inleddes något bättre. Mahdi hade kommit in med energi tillsammans med Kopp och Melvin.

Det började plötsligt skapas lite chanser åt båda håll, inte bara mot FIFs kasse. Men då kom kallduschen som punkterade kvällen totalt. Duktige nummer 15 Anton Gustavsson var framme och petade in sitt andra för matchen och vid hade 1-4 på tavlan. Ett resultat som många andra matcher denna säsongen inte hade känts som någon omöjlighet för Brandgult att vända på med 35 kvar. I onsdags var det dock som att bestiga Kebnekaise med fastknutna fingrar och fötter, omöjligt.

Matchen dog och det var en chansfattig och fortsatt temposvag andra halvlek. Sätila fastställde slutresultatet till 1-5 efter ännu en miss i de defensiva Brandgula leden och vi åkte på säsongens första hemmaförlust, den andra totalt i årets serie.

Tungt som satan även med någon dags perspektiv till matchen. Flera andra lag i toppen tappade poäng och möjligheten att dra ifrån/ta ikapp var enorm. Samtidigt ska man inte ha med toppen att göra med insatser som i onsdags, då blir det en lång säsong nästa år.

En match vi försöker glömma och ta nya tag. Inga kungar kommer delas ut då det på riktigt enligt de på plats inte fanns någon som stack ut i ett positivt anseende för FIF.

Kungajakten A-lag 2025:

3 kungar

2 kungar

1 kung

Nästa match är också den ett Markderby. Vi åker och gästar IFK Örby på Örby IP kommande torsdag 5/6. Avspark 19.00, ses där!

Ny vecka och igår var det dags för en ny seriematch, den andra raka bortamatchen för Brandgult. Förra veckan bestod av två matcher som innebar två inspelade poäng. Först kryssade vi hemma mot Hyssna/Kinnahult på torsdagen för att på söndagen åka till Rävlanda och åter igen spela oavgjort. I bägge matcherna låg vi dock under och hämtade upp vilket tyder på stark moral och att vi orkar mer i år än tidigare säsonger. Däremot så behöver vi bli mer skärpta defensivt så att vi inte behöver jobba i uppförsbacke varje match.

Det var inte vilken bortamatch som helst igår utan vår längsta bortamatch för året när vi skulle gästa Gällstads FK på Rånnevi, ca 6 mil från vackra Kungaberg. En regnig och riktigt kall torsdag är kanske inte Gällstad det första stället man är sugen på att åka till. Men i ärlighetens namn lämnar undertecknad helst knappt sängen i Fritsla när vädret var som det var under gårdagen, maken till mycket regn var längesedan man såg.

Hemmalaget Gällstad är det enda i serien (& enda herrlaget i Sjuhärrad) som spelar i Brandgult vilket givet innebar att vi fick använda vårt gamla och slitna bortaställ. Gällstad hade haft en tuff inledning på seriespelet och stod inför matchen på tre inspelade poäng. Segern kom i en hemmamatch mot RSK där man i stora delar varit utspelade men lyckats trycka dit två hörnor och vunnit med 2-0.

Gällstad kom 3:a förra året är ett av seriens absolut bästa lag på fasta situationer och på att behärska det längre spelet. Förra säsongen gjorde man 6 mål på FIF (2-1 seger hemma och 2-4 på Kungaberg) och hela 4 av dessa kom på nick. Att se upp för och att inte dra på sig några onödiga inkast, frisparkar osv skulle därför bli en nyckel om poängen skulle med hem till Fritsla.

FIF saknade skadade duon Lasse Broman & Mahdi Amiri men var i övrigt fulltaliga när man anlände till Rånnevi.

Brandgult ställde upp med följande startelva:
Gurra
Klas – Andy – Wank – Larsson
Engström – Hansson – Kopp
Tobbe – Hampus – Lukas

Avbytare: Poddig, Leo, Mohamed, Elias, Nystedt, Theus & Melvin

Domaren visslade igång matchen och publiken skulle bjudas på en riktig rivstart från det för dagen svartklädda FIF.

Klockan hade inte ens hunnit upp till 3 minuter när Engström smekte ut en fin yttersida till Tobbe på högerkanten. Tobbe skottfintade bort sin ytterback och placerade in ledningsmålet bakom en chanslös målvakt. Bara 4 minuter senare var det dags igen. Lukas snodde bollen på mittplan och slog ner den i djupet på en hårt löpande Hampus. Han hittade in den snett inåt bakåt till Tobbe som igen gjorde sin gubbe innan han med vänstern placerade in 0-2 för FIF, vilken smakstart.

Det gick nog lite för lätt denna afton i Gällstad inledningsvis. Ledning med 0-2 efter 10 minuter och det utan att spelet sett speciell bra ut. Laget hade fått två individuella prestationer och ledde tack vare dom. Uppvärmningen såg loj ut och det var på något sätt med in i matchen. Försvarsspelet var passivt över hela banan och ett hemmalag med 3 poäng på 6 omgångar och 0-2 efter 10 minuter kändes mer påkopplade och hade mer självförtroende.

Vi varnade innan matchen om Gällstads farliga fasta situationer och att försöka undvika dra på sig allt för många sådana. Det gick inte heller speciell bra då vi konstant inledande 45 gav bort hörnor, inkast och onödiga frisparkar på mittplan. När reduceringen kom i den 27:e minuten var det både logiskt och rättvist. En frispark mot mål som vi inte fick bort på varken första, andra eller tredje försöket slutade med att en hemmaspelare hade öppet mål framför Gustav och rakade in 1-2.

Kvitteringen kom 5 minuter senare och ni kan ju gissa hur? Givetvis på en fast situation. Först en frispark som spelades in som FIF i panik fick peta ut till hörna. På hörnan lämnades en spelare ensam på bortre som med ett hårt inspel kunde hitta nätet via en skarvande hemmaspelare, 2-2.

Där hände det något med FIF. Nu hade laget stått för sina kanske sämsta 30 minuter på hela säsongen men det stod på något sätt ändå bara 2-2. Det spred sig en känsla över hela Rånnevi att nu satan tar vi tag i detta, annars kan det rinna på. Vi pratade innan matchen om hur vi behövt jaga flera gånger i år, jaga kvitteringar och ledningar och denna gång skulle vi istället vara förande och ledande. Nu hade vi tappat den sköna 0-2 ledningen och det var igen upp för oss att jaga.

Vi behövde inte jaga speciellt länge utan i den 36:e minuten rullade FIF upp ett enkelt men vackert anfall på sin vänsterkant. Kopp stack in den till Lukas i djupet som i sista sekund fick bollen förbi en utrusande målvakt. Bollen var dock på väg att stanna innan mållinjen men där kom Hampus flygande med alla dobbar i världen och sulade in 2-3 innan försvararna han dit. Skönt.

Det målet gav oss ett lugn, ett kvitto på att spelar vi bara enkelt och släpper boll när vi ska så är vi bättre än Gällstad. Två minuter efter 2-3 målet så small det igen bakom Gällstads målvakt. Ännu ett anfall som inleddes på FIFs vänsterkant med snabba kombinationer. Bollen landade hos inbytte Mohamed som skarvade ut den till Tobbe. In i banan och skott i bortre, hattrick!

Vi var igen i en tvåmålsledning men denna gång var känslan och självförtroendet ett helt annat, nu hade vi kontroll och det kändes långt bort att vi skulle sumpa detta igen.

Andra halvlek går faktiskt att summera relativt snabbt. FIF stängde igen någorlunda men tillräckligt för att både rättvist och med kontroll vinna matchen med 2-4. Visst så fortsatte Gällstad med sina fasta men det blev inte farligt varje gång. Fick det till två halvchanser där den ena sköts långt över och den andra 5 meter utanför. FIF hade också dom några halvchanser men fokuset var på att defensivt stänga matchen och slippa överarbeta situationer.

3 sköna men dyrköpta poäng med hem till Fritsla. David tvingades utgå med en befarad knäskada i första, hoppas på snabbt tillfrisknande där.

Många som ska ha beröm för hur man lyfter laget när det går lite tyngre. Hampus på topp med ett otroligt slit i varje duell och löpning, vilken jävla tråkig spelare det måste vara att möta. I backlinjen var Andy igen den ledaren som klev fram när vi behövde det som mest, oerhört värdefullt.

Kungajakten A-lag 2025:
3 kungar Tobias Johansson
2 kungar Hampus Andersson
1 kung Andreas Hjalmarsson

Nästa match spelas kommande onsdag när Sätila SK gästar Kungaberg i ett spännande Markderby. Avspark 19.00, ses då! Evigt Brandgul.

Matcherna duggar nu tätt och igår begav vi oss nordväst mot Bråtaredsvallen för att möta seriefavoriten Rävlanda AIS. Det var faktiskt så att alla lag i serien inklusive både Markbladet samt Borås Tidning hade Rävlanda som seriefavorit innan seriestart. Laget var det klart bästa laget efter Bollebygd ifjol och var nära att kvala sig upp. Deras målsättning är också glasklar, serieseger är det som gäller.

Vi kom till matchen med tre raka matcher utan torsk där vi senast tog en stark poäng hemma mot Hyssna/Kinnahult efter att ha legat under med 0-3. Det var en otrolig publikfest på Kungaberg och en kväll som de flesta Brandgula sent kommer glömma.

Gårdagens hemmalag Rävlanda hade öppnat säsongen med 9 inspelade poäng efter att ha besegrat Örby, Hyssna/Kinnahult & Äspered. Förlusterna hade kommit mot lagen som låg 1:a (Länghem) samt 2:a (Horred) i tabellen.

FIF fick klara sig utan mittfältsstjärnorna Lasse Broman & David Hansson som dessvärre inte var tillgängliga för spel. Bredden är dock och många spelare var sugna på att visa upp sig i andras frånvaro.

FIF ställde upp med följande elva:
Gurra
Theus – Andy – Melvin – Larsson
Kopp – Engström – Leo
Mahdi – Hampus – Lukas

Avbytare: Poddig, Axel, Klas, Wank, Karl, Tobbe & Elias A

Domaren (som undertecknad ej tror FIF haft i seriespel innan) blåste igång matchen på den något torra gräsplanen på Bråtaredsvallen. Det var fortsatt mil bättre än den åker vi fick spela på i Äspered men precis som mycket annat hade planen i Rävlanda mått bra av lite regn.

Hur matchbilden skulle vara och se ut hade vi relativt klart för oss redan på förhand. RAIS är ett av seriens absolut mest bollskickliga och löpstarka lag med ett spelsystem som under flera år satt sig med samma ledarstab. Vi valde därför att ta ytterligare något steg bakåt än vanligt för att inte ge möjligheten för dom att kunna sätta in bollen bakom.

Det visade sig funka helt okej. Matchens första målchans var Brandgul när Hampus fina passning hittade Mahdi fri i straffområdet. Stenhete Mahdi smällde dock på lite för fort denna gång och missade bollen helt. FIF som innan matchen var lite oroliga hur vi skulle klara oss utan två av seriens kanske bästa spelare i Lasse samt David växte tidigt när man förstod att här stod man upp bra.

Rävlanda fortsatte trilla boll men mattan gjorde att de ofta fick börja om och FIF kunde några gånger sno bollen i farliga lägen. Under de avslutande 30 minuterna av första halvlek hade lagen varsitt bra läge. FIF hade ett inspel från kanten som dansade i målområdet och RAIS hade ett friläge som avvärjdes i sista sekund från Gustav.

En relativt tråkig första halvlek som de ca 90 i publiken nog redan glömt av, fullt förståeligt.

Andra halvlek skulle dock göra fler människor glada och bli riktigt minnesvärd. Det hade nämligen bara gått några minuter när Engström smällde dit en kandidat till årets mål. Han tog emot bollen, vände upp och bort en försvarare innan han med ett fantastiskt skott smällde upp bollen i bortre krysset. Wow!

Tyvärr varade glädjen inte länge då FIF visade upp ett försvarsspel som vårt Pojkar10 lag inte hade varit nöjda med. RAIS tackade, tog emot och tryckte dit 1-1 i den 55:e minuten.

Kommande 20 minuter var verkligen svängiga. Bägge lagen skapade chanser, och det bra sådana. Lukas var helt fri med målvakten men sköt rakt på, RAIS hade ett friläge efter missad nick i FIF och inbytte Tobbe bommade ett bra 3 mot 2 läge. Matchen stod verkligen och vägde när Brandgult i den 75:e minuten igen inte fick iväg ett inlägg. Bollen studsade olyckligt och var enligt linjedomaren precis över mållinjen fram till 2-1 för Rävlanda.

Tungt och hade detta varit för ett år sedan, två år sedan eller tre år sedan hade matchen nu varit över eftersom Brandgult inte vänder eller hittar sätt att ta poäng i sådana lägen. Men FIF 2025 har en satans vilja och truppkemi som gör att man vänder matcher och kvitterar sent. I premiären mot TÄFF, mot Äspered och senast mot Kinnahult har det hämtats upp och avgjorts sent. Så även igår. Ett inlägg från Leo hittade Tobbe som fick med sig bollen in i straffområdet. Lite tumult senare så låg den rakt framför fötterna på Lukas som inte tvekade och placerade in 2-2 i den 85:e minuten, förlösande.

Avslutningen blev målchanslös och lagen delade på poängen. En poäng som precis som mot Kinnahult kändes rättvis men lite sur längst bak då man alltid vill ha mer. Många som var bra i FIF denna söndagseftermiddag. Theus bäst på planen med både fina uppspel samt stenhårt defensivt jobb. Kopp slet fantastiskt på mitten och utmanade nog Mahdi i antalet löpmeter för första gången i år. Längst bak var Andy för andra matchen i rad en klippa.

Kungajakten A-lag 2025:
3 kungar Theus Skoglund
2 kungar William Kopp
1 kung Andreas Hjalmarsson

Matcherna fortsätter dugga tätt. Redan på torsdag är det dags igen när vi åker till Gällstad för att spela säsongens 7:e seriematch. Ses då. Evigt Brandgul.