Efter tre raka förluster och mycket tappad mark i toppen så var det äntligen dags för 3 poäng igen förra veckan. Tabelljumbon Gällstads FK kom på besök och tog tidigt rättvist ledningen tidigt i matchen efter att Brandgult varit otroligt trögstartade. Detta fortlöpte kommande 30 minuter och vi ska vara glada att det bara stod 0-1 på resultattavlan. I andra halvlek spelade vi dock upp oss och kunde både enkelt och rättvist vinna med 3-2. Segern ihop med att lite andra resultat gick Brandgults väg gör att laget nu ligger på kvalplats uppåt inför de avslutande 4 matcherna. 

Först ut av dessa var ett så kallat modernt klassikermöte, Sätila SK på Lygnevi. Det är inte många lag som vi mött oftare på 20-talet än just det röd-blåa laget från nordvästra Mark. Förra året lyckades vi för första gången med konststycket att vinna både borta (1-2) samt hemma (5-2) vilket inte hänt på över 30 år. Det finns ett gäng spelare som tillhört bägge klubbarna som Edvin Franzén, Alexander Halvarsson & Sätilas nuvarande tränare Markus Elzer. 

I våras blev det en mycket ensidig historia när lagen möttes. Sätila kom till matchen som tabelljumbo med endast 2 inspelade poäng samtidigt som Brandgult låg 4:a med bra häng på topplagen. I stället för hemmaseger för topplaget FIF fick vi se en sanslös överkörning från Sätila som rättvist lämnade Kungaberg med en 1-5 seger. Den segern gav lite fart i Sätilas säsong som inför gårdagens derby parkerade strax över negativt kval. Förra omgången blev det dock förlust mot Hyssna/Kinnahult efter att skytteligaledaren Oscar Almgren nått högst på en hörna i slutet av matchen och nickat in matchens enda mål.

FIF kom till matchen utan Lasse Broman, Tobias Engström, Simon Nystedt som var bortresta eller sjuka/skadade.

FIF ställde upp med följande elva:
Gustav
Theus – Andy – Wank – Larsson
Theo – David – Mahdi
Klas – Hampus - Leo 

Avbytare: Noah, Lukas, Tobbe, Bega, Melvin, Elias & Kopp

Regnet hade vräkt ner på Lygnevi hela söndagen och större delar av lördagen. Detta hade satt sina spår på en plan som utöver vattnet dessutom inte klippts på ett helt gäng dagar. 

Matchen sparkades igång av FIF som för dagen spelade i sitt svarta bortaställ. Sätila hade fått reda på precis innan avspark att Örby tappat viktiga poäng i botten när Hyssna/Kinnahult sent vänt på matchen. Det gav säkert SSK energi och tro på sig själva.

Sätila var också laget som började matchen bäst. Man fick tidigt fast bollen på offensiv planhalva och kom runt på sin högerkant. När vi spelat en kvart hade hemmalaget skrapat ihop tre helt okej målchanser, den ena när vi kastat en inkast rakt in i banan till Sätila som kom 2 mot 2 men Wank kunde rädda undan.

Efter detta kom Brandgult in mer i matchen. Klas sprang sig fri men chippen gick tätt utanför. Minuten senare fick Mahdi ett bra skottläge i ”slottet” men även det gick tätt utanför. Mahdi hade ett till bra läge på hörna men skottet tog i täck och ut. 

Då hade Brandgult övertag och precis i den perioden kom ledningsmålet. Mahdi snappade upp bollen och satte den till Theo som sedan hittade ut till Leo som i sin tur tidigt uppfattade att målvakten stod långt ut. Chippen var otroligt väl avvägd och vi hade 0-1 ledning när det stod 28 minuter på klockan. 

Som vanligt när FIF spelar så lät sig kvitteringsmålet inte vänta speciellt länge på sig. Ett inspel från kanten gjorde duktige Jesper Blennermo helt själv utanför straffområdet och bollen placerades enkelt in i mål. Även här var det många som viftade på hands men domaren valde igen att fria.

Sista 10 i första blev händelsefattiga och det kändes rättvist med kryss när domaren blåste för pausvila. FIF var lite för tunna offensivt samtidigt som Sätila stundtals gjorde det väldigt bra. Det var dock en match där det märktes att det var två lag som var lite rädda att förlora. Alla poäng är satans viktiga nu i slutet.

Andra halvlek började i något lägre tempo och Sätilas lagkapten testade tidigt från distans två gånger om. Gurra räddade och vi hade fortsatt 1-1 på tavlan. Brandgult skapade egentligen ingen målchans första 20 i andra och det var Sätila som hade momentum.

Det var därför lite som en blixt från klar himmel när Leo i den 67e minuten hittade en inläggsfrispark till Mahdi som stötte in 1-2 till Brandgult. Vår egen "gubbe i lådan" Mahdi hade dittills haft en tuff match centralt och inte kommit loss som han brukar. Det var kanske därför självklart att det var just han som var där, på rätt plats, igen. Skön ledning och nu 25 minuter kvar att spela.

Domaren hade redan tidigt tappat matchen något och det var fula tacklingar åt bägge håll. Det delades knappt ut några kort och det var väldigt grinigt över hela banan. Bägge lagens ledare var överens om att det inte var åt något specifikt håll domaren valde att inte blåsa utan generellt lät spelarna gå för långt i tacklingar, tröjdragningar och efterslängar.

Bollen dansade i FIFs straffområde några gånger men Gurra och försvaret gjorde det med bravur när de rensade, täckte och fick undan allt. Andy var en gigant och både Wank samt Melvin som kompanjerade honom under matchen var mycket fina i duellspelet. Larsson och Theus hade koll på sina yttrar och det kändes aldrig riktigt farligt efter Mahdis ledningsmål.

I den 82:a minuten punkterades matchen när vår skyttekung Mahdi Amiri språngnickade in 1-3 bakom en chanslös hemmamålvakt. Mahdi var inte färdig där utan i slutskedet på matchen så fullbordade han sitt hattrick och fastställde slutresultatet till 1-4.

Seger igen, den andra på raken och fortsatt häng i toppen av tabellen. Många gjorde en bra match igår. Hampus slet som ett djur på topp, David och Theo spelade sig igenom fint flera gånger centralt och Leo gjorde åter igen en bra match. Det går dock inte att undgå vår gubbe i lådan, Mahdi Amiri. Han är på rätt plats hela tiden och en av våra klart bästa spelare 2025.

Kungajakten 2025:
3 kungar Mahdi Amiri
2 kungar Andreas Hjalmarsson
1 kung Leo Aspenskog

3 matcher återstår av seriespelet 2025. Näst på tur är en hemmamatch mot IFK Örby kommande lördag klockan 16.00. Roligt med hemmaderby, vi ses där. Evigt Brandgul!

Tre raka förluster i seriespel är något som vi varken gillar eller är vana vid i seriespel sedan vi lämnade division 6 2019. Det har endast hänt två gånger tidigare men nu är vi där igen. Den snöpliga förlusten hemma mot Äspered har följts upp av ytterligare två förluster mot Hyssna/Kinnahult samt Rävlanda. Det gör att vi tappat mark och initiativet i tabelltoppen och division 4 ser verkligen ut att vara långt borta.

Det var dock 5 matcher kvar igår när Gällstads FK kom på besök. Det är 15 poäng att spela om och skulle vi hitta formen igen kan avslutningen bli spännande. Matchen mot Rävlanda senast var en tillknäppt historia med två formsvaga lag. Bortalaget var dock starkast och åkte rättvist hem med 3 poäng. 

Gårdagens motståndare Gällstad har haft en väldigt tung säsong. Efter fjolårets tredjeplats så slutade/skadade sig flertalet bärande spelare och det har verkligen visat sig i tabellen. I den 3:e omgången slog man Rydboholms SK hemma med 2-0 men det var också den enda segern som laget tagit när man igår gled in på Kungabergs parkering. Två kryss mot TÄFF & Limmared har också inkasserats och laget låg sist på 5 inspelade poäng.

Vårmötet mellan lagen bjöd på två väldigt olika halvlekar. FIF gick upp till en tidig 0-2 ledning under de inledande 10 minuterna för att sedan lika snabbt tappa upp till 2-2. I slutet av halvleken gjorde FIF ytterligare 2 mål och gick till pausvila med en 2-4 ledning. Andra halvlek stängdes ner och var i princip helt fri från målchanser. 3 poäng men inte mycket mer hem till Fritsla den gången. 

FIF kom till matchen med bägge mittbackarna borta på grund av sjukdom/resa samt målskytten Tobias Johansson som förmodligen inte spelar mer i år.

Brandgult ställde upp med följande startelva:
Gustav
Theus – Lasse – Andy – Bega
Theo – Elias
Mahdi – Lukas – Leo
Hampus

Avbytare: Poddig, Klas, Bruno, Engström, David & Nystedt

Domare Ivona Cota visslade igång matchen i det blöta gräset på Kungabergs B-plan. 

Den skrala men ack så viktiga publiken som tagit sig ner hade knappt hunnit upp med ögonlocken innan bollen låg i nät bakom Gustav. En långboll som plockades ner, skarvades vidare och sen ut på en misstänkt offsidestående ytter som placerade in 0-1.

Gällstad fick självförtroende av detta och vann både första, andra och tredjedueller. Brandgult såg vilsna ut och hade väldigt svårt att skapa chanser. När det hade gått 10 minuter så borde det nästan varit 0-2 på tavlan. Bortalaget hade skapat 3 bra målchanser där det sista var ett friläge som sköts utanför.

Att det behövde hända något var ett faktum för annars skulle tabelljumbon åka hem med tre poäng. 

När vi spelat 30 minuter så kom det första bra Brandgula läget. Lasse slog in en frispark som Lukas nådde högst på och skarvade bollen i ribban. På returen var både Hampus och Mahdi nära men bollen gick i täck och tätt utanför. Minuterna senare slog bortalaget en indianare som Lukas snappade upp. 2 mot 1 tillsammans med Hampe och passningen var bara någon millimeter från att kunna stötas in i det öppna målet.

Nu var FIF inne i det igen. Laget vann dueller, fick igång spelet snabbt och förde matchen. Leo på vänsterkanten var bra och de flesta farligheter kom därifrån. 

Med 2 minuter kvar att spela så slog Lasse in en till frispark. Hampus var där och störde vilket gjorde att bortalagets mittback skarvade in den i egen kasse. 1-1 och pausvila.

I paus gjordes tre byten. Engström, David och Klas kom in. Vi pratade om hur bra vi avslutade första och att det var där vi skulle fortsätta. Fart och spelvändningar. 

Andra började också mycket bra. Vi hittade rätt ytor tidigt och det var en tidsfråga innan ledningsmålet skulle komma. I den 53:e minuten trodde nog alla att det kom. Ett fint anfall hittade Leo som på ett placerade in bollen i mål. Men där hade stinsen på kanten hittat en offside och istället tilldelades FIF en frispark för förseelse i tidigare skede. 

Den tog Leo vara på. En väl avvägd frispark som via stolpen tog sig in i mål. Förlösande och just då rättvist. Brandgult körde nu plattan i mattan. Lasse, Engström och David hade flera fina kombinationer och i den 63:e gjordes kanske årets mål.

Det gick fort och var svårt att se exakt vilka som var inblandade. Men bollen gick på ett snöre och till slut kunde Mahdi stöta in bollen i öppet mål. Till och med bortalagets tränare kunde ge med sig på att det där var en klass för sig.

Självförtroendet var nu på topp och alla, precis alla, väntade på 4-1 målet. Leo hade ett läge, Engström två bra och Mahdi var igenom utan att sätta dit spiken. 

Istället kan ni säkert räkna ut vad som hände. En till långboll bakifrån upp på bortalagets duktiga nr 25 som sög ner den, vände upp och dunkade in den via ribban från 25 meter. 

5 minuter kvar och helt plötsligt var det match. Det skulle och borde varit avgjort. Alla hade den känslan, tror till och med bortalaget. Istället fanns nu hoppet om poäng.

Det lyftes in några längre bollar men det blev inget riktigt farligt av det och FIF kunde äntligen bryta den tunga förlustsviten. 

En seger som kanske inte var speciellt vacker eller bombsäker men den var i slutändan rättvis och det är något vi kan ta med oss in i avslutningen.

Kungajakten 2025:
3 kungar Leo Aspenskog
2 kungar Lasse Broman
1 kung Benjamin Hallberg

Vi fortsätter gnugga på med en match i veckan. Nästa helg åker vi till Lygnevi för att gästa Sätila SK. Avspark 16.00 nästa söndag 14/9. Ses där, Evigt Brandgult.

För första gången på över 17 år är det äntligen dags för oss att dela ut ett spelarmärke i guld till en spelare som nått 300 matcher.  

Axel Lindelöf gjorde debut som 14 åring en regnig kväll i början av februari 2012 när vi gästades av Öxabäck på Kungabergs grusplan.   Sedan dess har det blivit över 300 framträdanden i den Brandgula tröjan som bland annat inneburit två seriesegrar, 80 varningar och över 150 mål/assist.  

Vi tackar Axel för sina 300 spelade matcher i våra färger. Han kommer i samband med säsongsavslutningen tilldelas vår guldpin.  

Evigt Brandgul!

Höst, dagg i gräset och seriematch på Kungabergs B-plan. Det är något underbart med just det och därför har vi senaste säsongerna försökt att lägga en match på hösten nere på vår välskötta B-plan. 2022 vs Tvärred/Vegby & 2023 vs BAIK blev det förluster mot lag som sedermera också gick och vann serien men förra året bröts trenden när vi besegrade Sätila med 5-2 efter en av säsongens bästa insatser.

Brandgult har senaste två veckorna både tappat fart, initiativet i tabellen och form spelmässigt. Den så fina avslutningen på vårsäsongen känns inte igen och på de tre inledande höstmatcherna har vi vunnit 1 och förlorat 2. Segern i omstarten mot Limmared var egentligen ingen höjdarmatch heller men då rasslade det istället in mål. Senast i derbyförlusten så gjorde vi förvisso en väldigt bra match rent defensivt och arbetsmässigt men  det är målen som räknas och där var det första matchen i år som vi kammade 0 i målkolumnen.

Igår så väntade Rävlanda AIS, ett lag som innan säsongen var tippade av alla att gå hela vägen och vinna serien. Det började bra och under våren låg man med bra där uppe. Precis som FIF har dock formen varit nedåtgående och laget kom till Kungaberg med 4 raka förluster, senast en sen och sur 0-1 förlust hemma mot Horred.

Vårens möte med Rävlanda bjöd på två helt olika halvlekar. I första var det tillknäppt med låg kvalité och lite målchanser. Andra halvlek var inte många minuter innan Engström smällde in 0-1 i bortre krysset. Spelet svängde sedan fram och tillbaks vilket då gynnade hemmalaget mer vilket resulterade i både kvittering 1-1 samt ledningsmål till 2-1. Med bara några minuter kvar lyckade vi få loss bollen i RAIS straffområde och Lukas smällde dit slutresultatet 2-2.

FIF kom till matchen utan ett gäng bärande spelare. Engström var avstängd, Lasse bortrest och sen var både David samt Tobbe borta på grund av sjukdom.

Brandgult ställde upp med följande elva:
Gurra
Theus – Wank – Melle – Larsson
Theo – Lukas – Leo
Klas – Hampus – Mahdi

Avbytare: Bega, Noah, Kopp, Andy, Karl, Nystedt & Elias

Dommaren satte bollen på mittpunkten och visslade igång matchen på den jämna men något hårda mattan.

Det märktes tidigt att det var två lag med något skakat självförtroende som klivit ut på planen. RAIS var dock något mer påkopplat och fick bra påhejning från sidan, vilket stärkte laget inledande 15. Bortalaget vann flest dueller och fick till fina spelvändningar mot ett stillastående FIF. Duktige Viggo i bortalaget var igenom efter ca 10 och kom fri med Gustav. Självförtroendet fanns inte där så istället för att avsluta enkelt så stressades en tåpaj fram och skottet gick utanför.

När ledningsmålet i den 16:e minuten så kom kändes det logiskt. En djupledsboll på löpande anfallare, inspel och enkelt avslut framför mål av nyss nämnde Viggo bakom en chanslös Gurra. Fint anfall men fortfarande alldeles för enkelt och tafatt försvarsspel. Något behövde hända för att detta inte skulle bli en lång afton.

RAIS fortsatte styra matchen och Brandgults mittfält fick inte alls till det. Bortalaget kom runt på kanterna såväl som centralt. Farligt blev det också tätt efter målet när en hörna skarvades mot Gurra som tvingades parera fint.

När vi spelat ca 25 minuter så hade Brandgult hittat sina positioner mer. De nykomponerade mittfältet tog mark och vi kom runt 2-3 gånger på kanterna för inspel mot boxen. Väl där slarvade vi i själva inlägget eller var för oheta om bollen dök upp.

Klockan slog 30 och Hampus sprang sig fri efter en fin passning i djupet. En liten touch på motståndaren ställde målvakten och skottet från Hampe letade sig in fram till 1-1. Nu var matchen vår, bara full fart framåt. Minuter senare tilldelades vi straff. Hampus var piggast på en boll i djupet och blev nedriven. Ett kommunikationsfel senare och vi hade en annan än den tilltänkte straffskytten vid straffpunkten. Bollen sköts dessvärre 3 meter över och vi hade fortsatt 1-1 på (den imaginära) resultattavlan.

Innan domaren blåste för paus hade vardera lag varsin riktigt bra målchans. Bortalagets nr 11 hittade ett bra skottläge som Gustav gjorde en kanonräddning på och minuter senare hittade Larsson ett perfekt inlägg som Hampus tyvärr nickade strax utanför. Paus och 1-1. Jämn första där vi hade varsin del av halvleken. RAIS något bättre totalt men vi var ändå med i det.

Andra halvlek skulle dock komma och bli ett steg tillbaks och inte alls det som vi hoppades på. Det var mycket stabbigt och vi hade svårt att komma loss eller skapa chanser.

När det var 20 minuter kvar att spela kom ledningsmålet. Brandgult slarvade rejält efter ett inspel och Viggo var åter först och kunde stöta in ledningsmålet för bortalaget. FIF gav det efter detta en chans att kvittera. Andy hade en nick i stolpen och Bega fick ett bra läge framspelad av Hampus men bollen ville inte in.

Det blev inga fler mål och tredje raka förlusten är ett faktum. Vi är åter tafatta framåt och bjuder på lägen bakåt, då är det svårt att vinna fotbollsmatcher oavsett division.

Kungajakten:
3 kungar Hampus Andersson
2 kungar Theus Skoglund
1 kung Melvin Amundsjö

Vi tar en veckas vila innan vi nästa fredag den 5/9 möter Gällstads FK hemma på Kungaberg. Vi ses då!

Serielunket fortsätter och vi närmar oss slutskedet av säsongen. Vi är dessutom redan inne i tiden där det nu är så mörkt att kvällsmatcher utan elljus inte får börja 19.00, vilket är ett av de tydligaste tecken på att hösten snart är här. Innan vi välkomnar hösten väntade dock två augustimatcher. Nästa vecka mot Rävlanda men först ett stekhett toppmöte mot rivalen Hyssna/Kinnahult på Horndalsvallen.

FIF kom till matchen med en tung 1-2 förlust hemma mot Äspered i förra omgången. Det var en slätstruken insats där Brandgult gav bort en straff till 0-1 och tappade boll i backlinjen till 1-2. Dagen efter var det dock inkilning för lagets nya spelare och lagfest på schemat så det var med glädje som vi klev in i vecka 34.

Hemmalaget Hyssnahult kom till matchen med helt andra förutsättningar. Samtidigt som FIF åkte på en tung förlust i slutet så gjorde Kinnahult det motsatta. I toppmatchen mot Rävlanda tog man ledningen med 2-0 som man sedermera tappade till 2-2 för att i matchens sista minut få in 3-2.

Vårens derby hemma på Kungaberg blev en svängig historia med hela 6 gjorda mål. Första halvlek var en jämn och tight historia mellan två nervösa lag. Brandgult lyckades hämta upp 0-3 underläge till 3-3under en fin 15 minutersperiod i andra halvlek. 

Det var också första mötet sedan 2017 på Horndalsvallen. Då slutade matchen 1-1 efter att Lasse först gett oss ledningen innan Kinnahult i den 82:a minuten kvitterade på straff.

I hemmalaget fanns även ett oerhört namnstarkt nyförvärv i Oliver Persengård som anslutit från Kinna IF i division 3. Oliver är en av kommunens absolut bästa spelare och ansluter till en redan namnstark trupp.

I FIF var det endast Anderas Hjalmarsson som inte var tillgänglig för spel.

FIF ställde upp med följande elva:
Gustav
Theus – Lasse – Wank – Larsson
Theo – Engström – Hansson
Lukas – Tobbe – Mahdi

Avbytare: Klas, Hampus, Leo, Poddig, Bega, Nystedt & Melvin

Domaren Viktor Eriksson visslade igång den 16 omgången i solen på Horndalsvallen. Mycket publik, sol och lokalfotboll. Bättre än så blir det inte en lördag i slutet september.

Matchen började avvaktande från bägge lagen. Redan på uppvärmningen kunde man ta på stämningen och att det var mycket på spel. Både poängmässigt, position i tabellen och prestigemässigt.

I den elfte minuten kom matchens första skott på mål. Brandgult spelade sig upp på vänsterkanten och Tobbe avlossade ett skott med sin vänsterfot rakt i famnen på Samuel i hemmamålet.  

Därifrån lossnade det något från bägge lagen. Det märktes att det var två lag som absolut inte ville tappa bollen defensivt och hellre lyfte långt. 

Theo gick ner skadad och ersattes av Hampus (som lyckades med innebandyfasonen och få gult kort för ”felaktigt byte det första som hände).

Almgren hade en frispark som Gurra räddade ut och på det långa inkastet direkt efter blev det också farligt.

I den 20:e minuten snappade Tobbe upp ett misstag i HyssnaHults backlinje. Skottet var dock lite vekt och tog i stolpen. Tio minuter senare svängde det rejält. Först slet sig Almgren ifrån Wank och blev fri med Gurra. Skottet räddades vackert och på rensningen från den blev Tobbe fri med Samuel i hemmamålet. Sista touchen blev lite för lång  och chansen uteblev.

Slutet av första blev mest ställningskrig där det blåstes en helt del märkliga både inkast och frisparkar åt bägge håll. Irritationen spred sig snabbt och det var nog lägligt med paus när domaren väl blåste för den.

Att första målet skulle bli otroligt viktigt förstod man tidigt då det var ett ställningskrig med få klara målchanser. 

Andra halvleken var inte många minuter när första målet föll. FIF tappade onödigt bollen på högerkanten och inlägget hittade en fri hemmaspelare på bortre stolpen som rakade in 1-0. 

Efter det så fortsatte ställningskriget. Kinnahult backade hem och bytte in ännu mer fyrtorn för att stänga centralt. 

Brandgult blev berövade på straff när Mahdi mitt i ett skott blev hakad bakifrån. Låter gnälligt och tråkigt när man förlorat men givetvis hade det ändrat på matchen. 

Den stora kvitteringschansen kom med 15 kvar att spela. Ett fint Brandgult anfall slutade med att Lukas blev fri med målvakten. Dessvärre lyckades målvakten få upp en fot och rädda avslutet.

Slutminuterna blev mest längre bollar in mot straffområdet som Kinnahults backlinje kunde rensa undan. Med matchens sista spark kunde duktige Liam Nilsson fastställa slutresultatet till 2-0 efter en fin prestation.  

Tung förlust i en jämn match. En stor förbättring från senaste matchen där vi tog jobbet för varandra i varje duell. Hemmalaget är kanske seriens absolut tyngsta och har spelare som är för bra för division 5. Det ska mycket till om Hyssnhult inte spelar division 4 2026. 

Kungajakten 2025:
3 kungar Lasse Broman
2 kungar Lukas Gunnarsson 
1 kung Edvin Wank Olofsson 

Nästa vecka är det dubbla hemmamatcher och båda dessa mot Rävlanda. På måndag spelar U-laget hemma mot RAIS, avspark 18.30.

Sen har A-lagsmatchen mot Rävlanda som skulle spelats lördag 30/8 flyttats till torsdag 28/8. Avspark 19.00 på Kungabergs B-plan.

Evigt Brandgul!