Halva säsongen är nu spelad och FIF placerade sig inför gårdagens match på en klart godkänd 3:e plats i tabellen. Efter käftsmällen hemma mot Sätila i omgång 8 så hade laget stått för tre väldigt gedigna och positiva insatser som alla slutat med seger.

Senast så åkte man till Eksätersvallen och gjorde slarvsylta av Horred i 70 minuter. Ledningen var då 0-6 (möjligtvis något i överkant) och trots 3 sena insläppta mål var det bara positivt att ta med sig från den matchen. Inför matchen hade ledarstaben 13 återbud vilket gjorde att vi fick kolla lite i arkiven för att se om några gamla hjältar ville ställa upp. Tidigare kapten Adam Hämäläinen som slutade i höstas och Fredrik Olsson som la av 2020 ställde båda upp och åkte till Horred en måndagskväll, vackert!

Gårdagens motstånd var tabelltvåan Torestorp/Älekulla som var seriens enda obesegrade lag. Vi möttes i en stenhård match på Kunskapens Hus konstgräs i premiären. Då slutade det 2-2 efter att Mohamed Abdiasis sent kvitterat TÄFFs ledning.

Brandgult fick tillbaks Mahdi Amiri från avstängning samt att nyförvärvet Theodor Magnusson äntligen var spelklar och klev in direkt i startelvan.

Brandgult ställde upp med följande elva:

Gustav

Theus - Andy - Melvin - Larsson

Theo - Lasse - Mahdi

Klas - Engström - Tobbe

Avbytare: Poddig, Arvid, Bega, Nystedt och Elias

Matchen rullades igång av hemmalaget på Äbyvallens mycket fina gräsmatta. Inledningsvis kände lagen lite på varandra och det märktes i luften att det var mycket på spel.

TÄFF visade tidigt att det fanns endast en grej som gällde och det var långa bollar ut mot sina yttrar/anfallare på kanterna, och då främst mot sin vänsterkant. Där hade man en av seriens snabbaste spelare i Wilhelm Nydén som också hade stor lekstuga när vi mötte TÄFF i premiären.

FIF klev inledningsvis in med självförtroende och bra go i laget. Matchens första målchans var det också bortalaget som fick när Larsson hittade in ett inlägg mot Engström som så när skarvade bollen förbi Trevisson i TÄFFs mål.

När dryga kvarten var spelad så började TÄFF ta över allt mer mycket tack vare Tor som ensam på topp tog ett enormt ansvar och jobb. Det började gnällas på varandra för småsaker i FIF vilket gjorde att energin sakta dalade neråt. TÄFF brände ett superläge efter ett långt inkast och minuter senare fick Gustav sträcka sig för att rädda ett skott utifrån till hörna.

I den 26:e minuten kom ledningsmålet rättvist för hemmalaget. FIF tappade markering (för andra matchen i rad) på en hörna från vänster och nicken förvaltades väl. Det blev dock precis den väckarklockan som Brandgult behövde.

Mittfältet med den debuterande Theodor Magnusson vaknade ordentligt och tillsammans med Lasse, Mahdi och Engström började fina kombinationer snickras ihop. Tobbe och Engström väggspelade sig igenom och den förstnämnde fick ett superläge fri med målvakten men skottet räddades till hörna. Även hörnan var nära att resultera i mål och nu hängde det istället ett Brandgult kvitteringsmål i luften.

I den 36:e minuten vann Mahdi och Lasse bollen på mitten. FIF satte snabbt igång en kontring som fint avslutades med att Tobbe hoppade över Engströms inspel och Lasse kunde trycka in kvitteringen.

Båda lagen gick nu och väntade på halvtidsvilan, relativt nöjda med vissa delar av halvleken. Men med bara någon minut kvar fick FIF inte undan bollen från straffområdet och TÄFF utnyttjade detta misstag via en klack-skarv och återtog ledningen. Surt, onödigt och väldigt typiskt Fritsla IF.

I halvtid tvingades Tobbe utgå skadad och ersattes av Elias som skickade ut Mahdi på en kant. Vi pratade om att fortsätta spela som vi gjort sista 15 för då hade TÄFF svårt att komma åt oss.

Inledande 20 på andra halvlek är också tillsammans med andra halvlek mot Länghem bland det bättre Brandgult spelat i år. Laget började vinna fler dueller, var lugnare med bollen och hittade enkla lösningar istället för panikbeslut. Hemmalaget kändes klart stressade av detta och fick knappt ihop 3 passningar inom laget innan FIF återtog bollen.

Brandgult rånades på en solklar straff när Mahdi revs ner när klockan stod på 60 minuter. Revanschen kom dock bara minuten senare när Mahdi satte en stenhård nick efter en inläggsfrispark från Lasse. Minuterna efter detta fortsatte FIF sätta press, skapa oreda hos TÄFF och det kändes verkligen som vår match.

Dock är hemmalaget ett av seriens absolut tyngsta och jobbigaste lag så man kan aldrig slappna av. Då har de både kvalitet och kraft att direkt hugga.

Så blev det dessvärre denna eftermiddag i Älekulla. Om 2-1 målet var billigt ur Brandgul aspekt så var 3-2 målet det upphöjt till två. Tor satte ensam press mot 4 Brandgula spelare och lyckades på något sätt skaka fram ett misstag som gjorde att nr 11 Nydén ensam kunde vandra in och placera in ledningsmålet för TÄFF. Båda målen vi gjorde igår fick vi hårt jobba ihop med bra prestationer. Två av TÄFFs 4 mål fick de efter misstag och bjudningar i FIF, där var den stora skillnaden i toppmatchen.

För trots att ett stukat FIF försökte pressa på kändes det aldrig riktigt nära (förutom när Andy nådde högst på en frispark från Lasse) och när TÄFF nickade in 4-2 med 10 minuter kvar dog det helt.

Det blev ingen seger mot TÄFF denna säsongen heller och segern innebär med största sannolikhet att hemmalaget kommer spela i division 4 2026. Det är ett av de mest samspelta lagen vi mött i år och de besitter kanske den spetsigaste truppen i hela serien.

Kungajakten:

3 kungar Mahdi Amiri

2 kungar Lasse Broman

1 kung Tobias Engström

En match kvar för FIF innan sommaruppehållet. Den spelas kommande torsdag (3/7) hemma på Kungaberg när Rydboholms SK på besök.

Vi ses då. Evigt Brandgul!🧡🖤

Igår var det så dags för att spela den sista matchen på första varvet av seriespelet 2025. Alla lag i serien förutom FIF och Horred hade redan hunnit spela sin 11:e match och det var således upp till oss och det grön-vita gänget från sydvästra delarna av kommunen att göra omgången och första halvan av serien fullständig.

Brandgult kom till Eksätersvallen fulla med självförtroende efter en mycket trevlig 2-1 viktoria över dittills obesegrade serieledarna Länghem. Andra halvlek var en av säsongens absolut bästa insatser och glädjen vid slutsignal var stor.

Gårdagens hemmalag Horred kom till matchen med en annan känsla. I ett hett derby mot Hyssna/Kinnahult grinade oturen illa för grön-vitt och trots spelövertag/chansövertag kunde HyssnaHult avgöra sent via straffspark. Horred som inledde serien med 4 segrar på 4 matcher hade efter det knackat lite mer och var sugna på att studsa tillbaks in på vinnarspåret.

Just på Eksätersvallen har FIF det historiskt haft det väldigt tufft att vinna. Senaste segern kom 2019 när vi mitt under Coronapandemin vann en väldigt speciell match med 5-2 efter att Tobbe bland annat skjutit en avspark rakt i mål. 2st segrar på 10 försök sedan 2010 talade sitt tydliga språk, det skulle till något extra för att vinna denna afton.

Utöver det historiska som talade emot så gjorde även återbuden så. Med följande start och truppspelare borta: David (skadad), Mohamed (skadad), Bega (jobb), Hampus (avstängd), Mahdi (avstängd), Lukas (avstängd), Leo (sjuk), Arvid (sjuk), Kalle (skadad), Otto (skadad), Axel (skadad), Kopp (bortrest) och Theodor ej spelklar så fick ledarstaben börja leta i arkiven för att hitta folk som kunde ställa upp. Till slut föll valen på Fredrik Olsson och Adam Hämäläinen som båda offrade hemmakvällar för att åter damma av skorna för FIF, vackert!

Vi spelade även med svarta sorgeband denna kväll. Detta eftersom att vår huvudtränare Pelle Lundins far gick ur tiden förra veckan. Vila i frid.

Brandgult ställde upp med följande startelva:
Gustav
Theus – Wank – Melvin – Larsson
Elias – Andy
Klas – Lasse – Tobbe
Engström

Avbytare: Poddig, Nystedt, Häma & Fredrik O

Den unge men ack så mogne domaren Tobias Nilsson som blivit tilldelad matchen bara timmar innan avspark visslade igång matchen på ett mycket blåsigt Eksätersvallen. Under dagen hade stora mängder regn fallit i Marks Kommun men detta hade nu bytts ut mot kraftig vind som givetvis skulle komma att påverka både spel och diverse situationer på planen.

Klockan hade precis slagit över 3 minuter när Brandgult fick ett inkast med sig djupt ner på offensiv planhalva. Undertecknad beskrev i föregående referat efter Länghemsmatchen hur FIF för första gången på 15 år gjort mål på långt inkast och trodde väl kanske att det var något man skulle få vänta med att åter få uppleva, men icke. Tobbe viftade åter igen iväg bollen mot mästerkocken Wank men denna gången tog den kraftiga vinden tag i bollen och putsade på några knop på dess fart. Det gjorde att inkastet gick förbi hela första klungan och landade vid Engströms fötter som vände upp och placerade in 0-1 bakom målvakten. Vilken pangstart!

Det märktes tidigt att Brandgult var påkopplade denna kväll. Vi pratade innan om vikten att vara med från start och att det trots två senaste segrarna varit återkommande att inledningarna varit lite loja. Det skulle verkligen motbevisas.

Horred stack emellan med en hörna som Gurra kunde rädda men i den 9:e minuten ringde det åter bakom hemmalagets målvakt. FIF rullade upp ett fint och behärskat anfall som avslutades i absolut högsta toppklass med en distinkt yttersida i stolproten från Engström. Elegant, estetiskt fotbollsporr, ja så kan man beskriva ett sådant mål.

Horred klev upp med laget men skapade inga klara målchanser. På hörnorna var Andy, Wank och Lasse rejäla och städade undan det som kom i deras väg. En billig frispark i superläge var nära att ta Horred tillbaka in i matchen men Gurra gjorde en fin räddning och bibehöll 0-2 ledningen för FIF.

Efter halvtimman spelad så rullade Brandgult åter upp ett fint anfall. Lasse, Engström och Tobbe hittade varandra och när alla inklusive bollen hittat in i straffområdet så trippades Lasse bakifrån och domaren blåste straffspark. Tobbe var säkerheten själv och plötsligt stod det 0-3 på resultattavlan.

Matchen dog nu av lite och Horred började bli riktigt frustrerade. FIF däremot bibehöll lugn och varierade sitt anfallsspel på ett mycket framgångsrikt sätt. 0-4 målet skulle även det komma innan domaren blåste för paus. Tobbe blev nedriven och förvaltade även denna straffen utan chans för målvakten (nåja).

Avslutande 5 minuterna på första halvlek var dock inget att hänga i granen från FIF. Det märktes att laget slappnade av något och att segern var klar. Horred skapade därför två riktigt bra målchanser att reducera men den första nickades i ribban och den andra gick tätt utanför Gurras stolpe.

I pausen pratade vi mycket om att det nu var upp till oss att inte ge Horred någon energi. Inte ge hemmalaget någonting som de kunnat spinna vidare på, då skulle 3 poäng relativt enkelt vara våra.

Det inleddes dock något slarvigt i FIF. Vinden som legat åt ett håll i första låg nu åt andra vilket ställde till det några gånger. Att vi var fullt påkopplade och offrade oss i duellerna gjorde därför att Horred inte kom till några livsfarliga lägen trots något bolltapp eller felpass här och där.

Nu var det istället dags för vår stekhete Klas Klabbe Gustafsson att kliva in i handlingarna. För i den 50:e minuten hittade Lasse med en fantastisk macka till Klas som helt ensam med målvakten iskallt rullade in 0-5. Folk på plats undrade nog var det var som hände men denna kvällen var en FIF-kväll, det mesta gick med oss. Det var inte så att vi var 100%-iga med våra målchanser utan Tobbe brände friläge i första och Klabbe hade en chipp i stolpen. I andra hade vi även fullt med kontringslägen som kunde/borde resulterat i fler mål.

Horred såg ut som ett slaget lag och när Klas med 25 minuter kvar framspelad av Tobbe rullade in galna 0-6 så ville nog alla i hemmalaget bara att matchen skulle ta slut, att förnedringen skulle stoppa.

Där och då började även den krisihopplockade bänken att luftas in och för att för att citera Viktor Johnsson vid 6-1 ledning mot RAIS 2012: ”Nu kan väl inte ens jag förstöra?”. Alla fick minst 20 minuter och att det då slank in några bollar kan vi leva med en kväll som igår. I 70 minuter är vi helt fantastiskt samspelta och jobbar för varandra. Vi pushar och berömmer varandra vid vunna inkast, dueller etc. Vi spelar som ett lag och med den faktiska fotbollskvalitet som laget besitter så kan det se väldigt bra ut när vi spelar ihop.

Alla ska ha beröm efter sin insats igår. Hela backlinjen inkl Gurra som gjorde sin tredje raka match ihop och med den äran. Framför sprang den nykomponerade mittfältsduon med Andy och Elias säkert varsin mil och vann massvis med dueller. Framåt sprudlade det och kunde varit ännu fler mål om besluten varit annorlunda ibland.

Men åker man med 12-13 återbud till ett derby och leder med 0-6 efter 70 ska det bara kollas på med positiva ögon. Nu är halva serien spelad och vi är med i toppen av tabellen, riktigt kul.

Kungajakten 2025:
3 kungar Klas Gustafsson
2 kungar Tobias Johansson
1 kung Tobias Engström

Ny match för FIF väntar redan på lördag när vi åker till Äbyvallen i Älekulla för att möta tabelltvåan Torestorp/Älekulla. Avspark 13.00, ses där!

Evigt Brandgul!

Fritsla IF är idag väldigt glada över att kunna presentera ett nyförvärv till seniortruppen. Det är den 19 årige mittfältaren Theodor Magnusson som ansluter från Brämhults IK. Så här säger han själv:

”Det ska bli riktigt kul att börja spela i Fritsla. Pelle har gett mig en väldigt bra bild av föreningen och provträningarna har känts kanon. Ett plus att jag redan känner ett gäng av spelarna sedan tidigare”.

Theodor fick sin fotbollsutbildning i Elfsborg där han spelade fram till 16 års ålder. Efter det gick han vidare och gjorde 2 säsonger i Kinna IFs duktiga pojkar 05 innan han inför förra säsongen tog steget till seniorfotbollen i Brämhults IK. Theodor är en bollskicklig och tekniskt duktig spelare som kan användas på många positioner.

Senioransvarig Axel Lindelöf om tillskottet:
”Då vi haft stora skadebekymmer på det centrala mittfältet under våren så är detta tillskottet mycket välkommet. Theodor har många bra egenskaper som vi kommer ha stor nytta av under resterande del av säsongen. Kul!”

Vi hälsar Theodor varmt välkommen och önskar honom stort lycka till. Theo är spelklar redan i kommande match mot Horred den 23/6.

Evigt Brandgul!

Vi närmar oss halva serien spelad men innan dess väntade först igår match hemma mot obesegrade serieledarna Länghem och seriefyran Horreds IF borta om 2 veckor. 

Inför säsongen var det inte många som höjde Länghem som en av favoriterna till att vinna men det röd-svarta laget hade stått för en lysande säsongsinledning där man vunnit 8 av 9 matcher. Enda poängtappet kom i en oavgjort match mot tabelltvåan TÄFF och senast slog man stabilt Hyssna/Kinnahult med 4-3 hemma där siffrorna enligt rapporter på plats borde varit större i Länghems favör. 

Brandgult kom från en viktig derbyseger borta mot Örby som gjorde att vi än mer avlägsnade oss från lagen på undre halvan och hängde på topplagen. Att dessutom göra det när halva startelvan saknades visade på god moral och bra bredd i truppen.

Matcherna mot Länghem har tidigare år inneburit målglada tillställningar. 4-2, 5-5, 2-5, 2-3, 5-3 är några av resultaten under de senaste 3 säsongerna som vi legat i samma serie. Förra året vann FIF både hemmamatchen och bortamatchen mot Länghem. Länghem hade heller aldrig tidigare vunnit en seriematch på Kungaberg i föreningens historia.

Lasse, Engström, Kopp och Hjalmarsson var åter tillbaka i truppen efter att ha missat mot Örby. Saknades gjorde fortsatt knäskadade David Hansson, bortresta Mohamed Abdiasis och avstängda Lukas Gunnarsson.

FIF ställde upp med följande startelva:
Gustav
Theus-Melvin-Wank-Larsson
Lasse-Kopp-Mahdi
Hampus-Tobbe-Klas

Avbytare: Poddig, Leo, Elias, Nystedt, Bega, Engström & Andy

Domaren visslade igång matchen på Kungabergs sanslöst finna gräsmatta, vilken otrolig anläggning vi har ändå!

Gästerna som för dagen spelade i vitt hade en tydlig matchplan redan från start, hitta ut bollen till nummer 20 William Lövgren och låt honom gå själv framåt. William är en av de bättre spelarna vi mött senaste åren och vi minns alla med skräck hans 4 mål i 5-5 matchen på Kungaberg 2022. Igår tog det bara 7 minuter innan han åter var inblandad i ett Länghemmål på Kungaberg. Bollen hittade ut på honom och han gjorde två gubbar innan han avlossade ett skott mot bortre stolpen. Gurra styrde ut det bra skottet men där stod dessvärre en Länghemspelare och kunde raka in ledningsmålet till 0-1.

Länghem fortsatte efter detta att vara det något bättre laget. I den 10:e minuten hade man ett avslut strax utanför när FIF inte fått bort bollen och känslan var att det var läge att vakna nu, annars skulle segermaskinen Länghem snart punktera matchen.

Men så vaskade Brandgult fram en hörna när det spelats ca 15 minuter av matchen. Melvin fick ett jätteläge på bortre men nicken gick dessvärre i gaveln. Det hände något med FIF efter detta. Vi fick skapat en bra chans och vi började få självförtroende. Tre minuter efter nicken så sprang Tobbe sig fri med målvakten men avslutet tog dessvärre i insida stolpen och ut.

Nu var vi dock där på riktigt, vi var vakna och påkopplade både i duellspelet och med bollen. Vi hittade fina uppspel framför Länghems ytterbackar som gav oss två fina anfall med skott tätt utanför målet och rakt på målvakten. Länghem skapade en bra målchans till i första och det var när samma nr 20 mycket turligt fick med sig bollen efter ett misslyckat skott och i nästaläge sköt på volley mot Gurra. Vår burväktare agerade snabbt med en mycket kvalificerad enhandsräddning ut till hörna, viktigt just då!

Sekunder innan paus kom Brandgults bästa målchans dittills i matchen. Ett fint anfall på vänsterkanten slutade med att både först Klas och sedan Tobbe fick gyllene möjligheter att kvittera i straffområdet. Serieledarna Länghem offrade sig dock mycket hängivet och två ishockeytäck senare var det istället Brandgul hörna.

Underläge i paus men känslan fanns ändå där att vi skulle kunna vända detta, så länge vi fortsätter göra jobbet på samma sätt som avslutande 25 i första.

Andra halvlek inleddes med att Hampus sånär skarvade in en inläggsfrispark från Lasse. Mahdi fyllde på och hade en bra nick mot mål och i anfallet efter så fick Engström lossa från distans men målvakten räddade. På alla sätt som FIF kan och har gjort mål senaste åren så saknades fram tills igår ett sätt, långt inkast. Undertecknad kan inte minnas att det hänt under mina snart 14 år i seniorlaget, men så igår kom det.

Inte för att det är något vi brukar göra eller tränar på, långa inkast alltså. Men igår viftade Tobbe in bollen mot vår mästerkock Wank som skarvade bollen bakåt till en framåtstörtande Mahdi och vi hade 1-1 på tavlan med 25 minuter kvar att spela.

Byten som hade planerats fick sättas på paus då vi just i detta hade momentum och spelövertag. Bortalaget kändes trötta och på högerbacken stod Theus för en helt fenomenal insats där han i mångt och mycket stängde ner en av seriens bästa spelare. Centralt var både Melvin och Wank giganter och på andra sidan vann Larsson varje duell. Backlinjen ska verkligen ha 5+ för gårdagen.

Engström hade ett riktigt bra avslut mot det vänstra krysset i minut 68 men målvakten gjorde en grym räddning och fick ut den till hörna. Länghem kastade långa inkast och lyfte säkert in 25 bollar mot FIFs straffområde både i öppet spel och på fasta situationer under andra halvlek. En gång blev det farligt i FIFs box och då låg bollen också i mål. Ett identiskt mål med det Brandgult precis gjort till 1-1 med nickskarv på långt inkast mot framåtrusande spelare. Tungt. Då lyfte linjedomaren sin flagga och vinkade offside. Lättnad.

Full fart framåt igen. Nu skulle vi bryta Länghems svit och ta vår andra raka seger. Fast situation Länghem i minut 72. Vi vann duellen och fick upp bollen till Tobbe på mittplan. Därifrån sa han själv efteråt att det ”kändes väldigt, väldigt långt till målet”. Det hindrade honom inte från att sätta full fart mot just målet. Efter att ha fintat bort 3-4 bortaspelare så kom Klas ”Klabbe” Gustafsson flygande på högerflanken och var helt fri. Tobbe släppte (!) bollen i helt perfekt läge och Klas kunde behärskat placera in ledningsmålet, stort jubel!

Nu återstod 18 minuter plus tillägg och vi väntade oss en rejäl anstormning från bortalaget. Den uteblev i stora delar. Visst de fortsatte med samma taktik att lyfta långt på sina duktiga huvudspelare men man kom ingenstans med detta denna afton. Inbytte Andy var ett monster och vann varje duell. På mitten sprang Mahdi åter ett marathon, vad är de för lungor grabben har? Kapten Lasse som firade 150-matcher i den Brandgula dressen samlade upp varenda andraboll och tog stort ansvar matchen igenom men framförallt i slutet med sitt snack och ledarskap.

Vi lyckades hålla undan och tog en otroligt skön och kämparmässigt rättvis 3-poängare mot ett duktigt bortalag. Vi visade att när vi vill och när vi kan så ÄR vi ett av seriens bästa lag. Kul för Klas att få avgöra och dessutom fira i sann Jamie Vardy maner med en kickspark mot hörnflaggan. Segersången efteråt ekar nog fortfarande nere på Kungaberg och vi tar nu helg med en riktigt go känsla.

Kungajakten A-lag 2025:
3 kungar Theus Skoglund
2 kungar Mahdi Amiri
1 kung Tobias Johansson

Nu väntar en välbehövlig vila på hela 12 dagar tills det är dags för match igen. den 23/6 åker vi till Eksätersvallen för att möta Horred i en spännande match. 

Ses då. Evigt Brandgul!

Ny vecka, ny match och nytt derby men framförallt chans till revansch från föregående veckans kollaps hemma mot Sätila.

Igår kväll åkte vi för första gången sedan 2017 till Örby för att möta IFK Örby i en seriematch. Då låg FIF i botten och Örby i toppen vilket också visade sig både på planen och i resultatet. Örby vann med 2-0 efter mål av Isak Persson & Cevin Ziervogl. I trupperna från den matchen så hade Örby en spelare med igår (Eldison Gasi) och FIF hela 5 spelare i Axel Lindelöf, Adam Poddig, Andreas Larsson, Klas Gustafsson & Gustav Svensson.

Lagen kom in till matchen med minst sagt olika känslor och resultat i ryggen. Hemmalaget Örby kom med en stark 2-1 seger borta mot Hyssna/Kinnahult där man avgjorde med matchens sista spark och FIF med en tung 1-5 torsk hemma mot Sätila.

Örby inledde serien svagt och stod efter 6 omgångar på 0 poäng. Nu hade FIF-legenden Fredrik “Bullen” Pettersson som tränar Örbys herrar fått fart på sina gubbar och de hade två raka segrar i bagaget.

FIF saknade många tongivande spelare, hela 6st som om de varit tillgängliga förmodligen hade startat. Tidigare år hade det varit med krisstämpel man klivit in till en seriematch med så många bärande spelare borta men i år är bredden bra, så vi visste att gör vi vårt så kan det bära vägen. Framförallt var alla med på att insatsen senast var något som aldrig skulle ske igen, vi skulle göra detta tillsammans.

FIF ställde upp med följande startelva:

Gurra

Theus - Wank - Melvin - Larsson

Lukas - Axel (K) - Mahdi

Klas - Tobbe - Hampus

Avbytare: Poddig, Leo, Nystedt, Elias, Öhrman & Arvid

Domaren blåste igång matchen och det var ett helt annat FIF än det laget som klev ut mot Sätila veckan innan. Laget vann dueller, sprang på bollar och kämpade för varandra.

Hemmalaget som hade sina två raka segrar i ryggen saknade sitt ankare och sin lagpappa Yerko mycket på mitten. Det var ingen som styrde och laget skällde mest på varandra.

Brandgult var tidigt farliga offensivt och Tobbe var på spelhumör. Laget varierade spelet och Örby kom inte åt FIF någonstans. Det var därför både rättvist och logiskt när Mahdi Amiri i den 22:a minuten framspelad av Klas vände upp sin försvarare och placerade in 0-1 bakom en chanslös Gorba i bortamålet.

0-2 kom bara 12 minuter senare och också det efter ett fint Brandgult anfall. Lukas och Tobbe kombinerade sig fram och bollen hittade in till Mahdi som smällde upp bollen i krysset, oerhört snyggt!

Total kontroll, tvåmålsledning och ett hemmalag som bara klagade på varandra och verkade ha 0 sammanhållning. Vad skulle kunna stoppa detta egentligen? Total kollaps eller möjligtvis att FIF fick spela med en man mindre…

I pausen var snacket bra och fokuserat. Vi förstod att Örby skulle ändra på saker då inget de gjorde i första stämde eller funkade. Vi skulle däremot fokusera på oss själva, göra saker tillsammans för då skulle Örby inte ha en chans i andra halvlek heller.

Halvleken började bra i Brandgul favör. Laget fortsatte hitta fina ytor i sina uppspel och Örby som visserligen kändes lite mer påkopplade kom fortsatt inte åt FIF. Tobbe hade en halvchans att utöka till 0-3 men bollen ville inte in.

Istället skedde de som förmodligen var den enda öppningen för Örby denna afton, att antalet FIF spelare skulle reduceras. Lukas sa ett par olämpliga ord till domaren och fick syna det röda kortet. Orutinerat och osmart så det stod härliga till. Örby fick såklart energi av detta. 1 man mer och 28 minuter kvar att spela.

Bara 5 minuter senare kom också nästa brandgula kalldusch när Örbys första avslut mot mål också gick in. En andraboll på hörna landade hos en hemmaspelare som smällde in reduceringen. Nu skulle sista 25 visa vilken karaktär detta FIF anno 2025 hade.

Brandgult gjorde om lite snabbt och gick ner på en 4-3-2 där vi lät hemmalaget ha bollen i ytterzonerna. Nystedt ersatte Axel på mitten och Öhrman ersatte Tobbe på topp. Tiden tickade på i en alldeles för långsam takt men det kändes i ärlighetens namn aldrig riktigt farligt. Elias ersatte en hårt jobbande Mahdi och gjorde en strålande kvart.

Hampus sprang nog två marathon och tog stort ansvar på mitten efter utvisningen. Backlinjen tillsammans med Gurra var stabila rakt igenom och gjorde att målchanserna uteblev för Örby. Wank var en gigant och belönades rättvist med MOTM efteråt.

Inga mer mål gjordes och FIF tog trots en man kort i 30 minuter tre väldigt sköna poäng. Stor eloge till alla Brandgula i truppen, denna kväll visade vi att vi är ett lag.

Kungajakten 2025:

3 kungar Edvin Olofsson Wank

2 kungar Mahdi Amiri

1 kung Axel Lindelöf

Ny match redan kommande onsdag 11/6 när vi gästas av serieledande Länghems IF på Kungaberg. Avspark 19.00

Vi ses då. Evigt Brandgul!