Vi rullar vidare in i hösten och igår var det äntligen dags för match på Kungaberg igen. Senast det var seriematch på Kungaberg så gästades vi av Rydboholms SK i början juli, en match som vi vann med 3-1 efter sent avgörande från Klas & Lase.

I söndags drog höstsäsongen i gång med ett riktigt målkalas på Glasvallen i Limmared. 10 mål och seger 4-6 i en match där det verkligen både finns saker att ta med och att glömma av. Försvarsspelet och tempot med boll var under all kritik i första samtidigt som anfallsspelet och kreativiteten offensivt höll högsta klass i andra halvlek.

Igår var det dags för Äspereds IF att gästa Kungaberg för fjärde säsongen i rad. De tre senaste mötena på Kungaberg hade slutat med en Brandgult 2-0 seger 2022 och sedan två raka 2-2 kryss både 2023 och 2024. Vårens möte mellan lagen slutade med att FIF tog sin första seger på Lundavallen i föreningens historia då David i den 93:e minuten rullade in 0-1 på straff.

Äspered hade inte hunnit spela någon match efter uppehållet utan valde i samförstånd med Hyssna/Kinnahult att ta lite längre sommarledigt och skjuta på matchen några veckor.  Det svart-vita laget inledde serien svagt med 6 poäng inledande 9 omgångarna samtidigt som man endast lyckades göra 5 mål under dessa matcher. Sedan dess har det vänt och man avslutade våren med fyra raka matcher utan förlust däribland man också starkt slog Rävlanda hemma med 1-0 i våravslutningen.

FIF fick tillbaks Wank och Larsson jämfört med truppen senast samtidigt som Engström, Andy och Elias missade på grund av resor och sjukdomar.

FIF ställde upp med följande elva:
Gurra
Theus – Wank – Melvin – Larsson
Hansson – Lasse – Theo
Klas – Lukas – Mahdi

Avbytare: Hampus, Tobbe, Axel, Poddig, Leo, Nystedt & Bega

Vi sågade ju Äspereds matta i varenda medie och ställe vi kunde efter bortamatchen i våras. Det var mer åker än fotbollsplan och vi står fast vid att det var de sämsta vi skådat i div 5. Sen hade vi en vår där Kungaberg var i ett helt sanslöst fint skick och sista månaden var den högsta europeiska klass. Sedan gick vaktmästarna på välbehövlig och välförtjänt semester och kommunens vikarier valde då att helt att strunta i planen. Den växte sig flera decimeter hög och brann då av i botten vilket nu istället gör att vi står där med en riktigt sketen plan. Uselt av kommunen, synd för oss.

Domaren visslade sedan igång matchen i den 15:e omgången av 2025 års seriespel.

Matchen inleddes piggt från Brandgult. Man hittade fina uppspelsytor och i den 3:e minuten hittade Lasse en genomskärare till Klas som fri med målvakten chippade tätt utanför.

Precis som i matchen mot Limmared avtog all form av struktur, tempo och vilja efter ca 10 minuter spelat. Äspered åt sig in i matchen och tog sakta över då Brandgult slarvade i uppspel och inte gick dit i dueller. Efter kvarten spelad så tilldelades bortalaget en korrekt dömd straff efter slarv i FIF. Duktige Erik Spjuth gjorde inga misstag och rullade behärskat in ledningsmålet.

Även efter detta var det mest Äspered. De hade en farlig frispark som smet tätt över och i den 25:e minuten bokstavligen dansade bollen på FIFs mållinje när vi inte fick bort bollen efter ett långt inkast.

Sista 10 på första blev något bättre och Mahdi fick en gyllene möjlighet att kvittera när Klas hittade honom med ett perfekt inlägg i målområdet. Det ville sig dock inte och nicken gick på något sätt över.

I paus gjordes två byten. David ersattes av Hampus och Tobbe ersatte Klas. Full fart framåt och mer ordentligt från start var tydligt från alla skulle gälla när domaren blåste igång.

Det var också ett mer påkopplat FIF som kom ut. Tobbe kom tidigt förbi sin ytterback och vi skapade ett övertag där. Äspereds anfall samt bollinnehav blev kortare och kortare.

När kvitteringen kom med halvtimman kvar att spela så sa det bara pang. Lukas hittade Hampus som vände om och sköt direkt från distans. Målvakten ställdes och vi hade 1-1 på tavlan.

Där och då var nog de flesta överens om att detta var Brandgults match. Vi hade övertaget både psykologiskt och spelmässigt. Nu var det bara vi själva som kunde sabba detta.

Vi fortsatte trycka på och bortalagets målvakt stod för några svettiga räddningar. Ledningsmålet hängde i luften och det kom också med kvarten kvar, för Äspered… från ingenstans lyckades vi slarva i uppspelen stå kraftigt så att Äspered via ett motlägg kunde göra 1-2.

Orättvist men på något sätt inte ologiskt sett till matchen, insatsen och att det faktiskt studsat en del med FIF under säsongen. Nu var det väl dags att ha lite stolpe ut.

Vi gick ner på 3-back och Leo ersatte Wank. Vi gav det ett ärligt försök.

Under forceringen skapades gott om lägen att kvittera. Hampus hade ett friläge som målvakten gjorde en jätteräddning på och vi hade över en handfull hörnor som blev farliga. Bollen ville dock inte in och vi åkte på säsongens 4:e förlust.

Tungt i och med motståndet och läget i tabellen. Det är dock långt kvar av säsongen och vi får ta nya tag redan nästa vecka.

Kungajakten:
3 kungar Theodor Magnusson
2 kungar Andreas Larsson
1 kung Tobias Johansson

Nästa match är en riktig smällkaramell när vi gästar Hyssna/Kinnahult kommande lördag 23/8 i ett stekhett derby på Horndalsvallen. Avspark 13.00. Ses där! Evigt Brandgul!

Sommaren har varit varm, skön och alldeles underbar i många avseenden. Vädret har varit över all förväntan och alla i och runt laget har kunnat ladda batterier samt återhämta sig från diverse skavanker. Vi har varit igång med träning i några veckor och i måndags träningsspelade vi mot Hässleholmens BK, en match som vi vann med 4-1.

Innan uppehållet så tog vi 4 segrar på de 5 avslutande matcherna och har inför hösten verkligen häng i toppen och slaget om uppflyttningsplatserna. Spelet blev under våren succesivt bättre och bättre då vi lärde känna varandra mer och coach Lundin fick skruvat på det han ville ha ändrat. Nu var dock höstsäsongen här och det var dags för en av de (historiskt sett) svåraste matcherna för Brandgult, Limmared borta på Glasvallen.

På 2000-talet har det inte ens blivit någon poäng utan idel förluster för FIF på Glasvallen, senast 2022 när vi då gästade tabelljumbon Limmared men fick åka hem med en svidande 3-0 torsk. Senaste gången och faktiskt den enda gången som Brandgult vunnit på Glasvallen var 1952 när Stig Nygren och Tage Folkesson smällde in varsin balja och FIF åkte hem med en 0-2 seger.

Vårens möte mellan lagen slutade med en Brandgul storseger hemma på Kungaberg. Limmared kom stukade från en storförlust mot Kinnahult och många startspelare borta. Resultatet skrevs till 6-2 efter att FIF vänt underläge 1-2 till en seger. Efter detta gick det tungt några omgångar till för Limmared innan det började vända för det röd-svarta gänget. Laget bytte då bland annat formation samtidigt som man fick tillbaks lite tongivande spelare vilket betydde poäng på kontot, bland annat en väldigt stark seger borta mot Rävlanda med 2-3. På topp hade man fått igång den notoriske målskytten Tim Edgren som inför matchen placerade sig på en andraplats i skytteligan på 10 gjorda mål.

FIF åkte iväg utan backarna Andreas Hjalmarsson (sjuk), Andreas Larsson (bortrest) och Edvin Wank (jobb). Detta innebar en helt nykomponerad backlinje framför Gurra och bakom resterande lag.

Brandgult ställde upp följande elva:
Gurra
Klas – Theus – Melvin – Bega
Theo – David – Lasse
Mahdi – Engström – Hampus

Avbytare: Poddig, Tobbe, Lukas, Nystedt & Elias

Limmared borta en söndag innebär inte bara fotboll utan undertecknad stannade innan avspark för ett besök på det berömda Limmared Värdshus för en schnitzel. Betyget landar in på en stabil 6:a av 10 där 6-åringen i familjen gav extra beröm till ställets bearnaisesås.

Magarna fyllda och dags för avspark. Domare Zoran visslade igång den 14:e omgången på en fin och välansad gräsmatta.

Brandgult rivstartade matchen och spelade både med självförtroende och fart. Lasse kom loss efter en hörna men skottet räddade målvakten med en fin benparad och bara minuten senare nickade Engström i ribban efter ett fint inlägg av Theo. Det hängde verkligen ett bortamål i luften så därför var det som en blixt från klar himmel när Limmared i den 8:e minuten tog ledningen. FIF slarvade i uppspelsfasen, Limmared bröt och satte den i djupet på ett samtidigt som FIF felbedömde bollen och seriens skytteligatvåa Tim Edgren gjorde inga misstag fri med Gurra.

FIF fortsatte dock trilla boll med fart och energi. Detta skulle inte komma att stoppa oss då starten varit riktigt bra. Engström fick en till bra chans på ett inlägg från Theo men mottagningen blev lite lång. När vi spelat en kvart så skulle spelplanen, taktik och mycket annat ändras helt. Limmared slarvade med boll och Engström sprang sig fri. Väl där blev han neddragen och domaren blåste straff. Efter kort överläggning med sin assisterade korrigerades beslutet till frispark och såldes också ett rött kort, vilket nu innebar att FIF skulle spela 75 min med en man mer.

Eftersom inledningen varit bra från Brandgult och chanser skapats mot ett fulltaligt hemmalag trodde nog många att matchen redan här var förlorad för Limmared. Så blev det verkligen inte då FIF nog också trodde att denna matchen redan var vunnen. De 20 minuterna som följde utvisningen var sanslöst dåliga från Brandgult. Tempot sjönk med boll, pressen utan boll avtog och duellspelet var som bortblåst. Lasse hade en bra chans efter att Hampus snubblat när han var fri men i övrigt var det hemmalaget som hade de bästa och de farligaste chanserna. När Mahdis kvittering till 1-1 kom så var det lite ur ingenting. Benjamin, Mahdi och Engström spelade sig fram och Mahdi kunde fri med målvakten chippa in 1-1 i den 35:e minuten.

Inte ens detta blev en väckarklocka för Brandgult som stundtals inte gick att känna igen. Tidigare nämnde Tim Edgren spelade efter utvisningen ensam på topp i ett 4-4-1 och hade allt som oftast lekstuga med FIF i första halvleken. Han vann första, andra och tredjedueller. Han nickskarvade bollar och i den 38:e sög han ner ännu en boll som han via en försvarare sköt in i mål, 2-1 Limmared.

Pausvilan var bra och kom lägligt. Vi behövde verkligen ändra något om vi inte skulle lämna glas-nästet tomhänta ännu en gång.

Vi hade börjat första halvlek bra och det skulle också vara fallet i andra. Men det som hände i första med ett ologiskt mål skulle också det upprepas i andra. För trots att FIF satte ännu högre fart på bollen, kom runt på kanterna och pressade ner Limmared så var det ändå hemmalaget som gjorde mål. En onödig frispark utifrån resulterade i att Edgren ensam framför mål kunde nicka in sitt och Limmareds tredje mål fram till 3-1. Matchen var dock långt ifrån över.

Mellan minut 58 och 62 fick publiken se hela 4 mål. 4 mål på 257 sekunder. Först tog sig Lasse in i straffområdet och placerade in 3-2 vid stolproten. Minuten senare hittade Mahdi in bollen till Engström som fick in kvitteringsmålet 3-3. Nu talade allt för FIF. Limmared i brygga med en man kort skulle väl inte orka mer?

Svaret på den frågan fick vi 92 sekunder efter 3-3 målet. Vi tappade boll och Limmared kontrade. Helt plötsligt var deras vänsterytter fri och kunde enkelt placera in 4-3 bakom Gurra. Vad var det som hände egentligen? FIF spelade igång bollen snabbt och bollen hittade efter ett gäng passningar ut till Klas på kanten. Han tog sig förbi sin motståndare och slog ett lysande inlägg till Mahdi som nickade in 4-4. Galet var ordet.

Denna gången orkade dock inte Limmared resa sig igen. Inbytte Tobbe fixade en straff som David förvisso missade men Lasse var hetast på returen. 4-5 med 20 minuter kvar men spänningen uteblev när Tobbe fint framspelad av Engström rundade målvakten och rullade in matchens 10:e (!) mål fram till 4-6 i Brandgul favör.

Vi tar med oss de 6 gjorda målen, 3 sköna poäng och så jobbar vi därifrån. Försvarsspelet under all kritik stundtals och första halvlek iskall bortsett första 10 minuterna. Starkt att vända och när vi väl sätter fart på boll med kombinationer och smartness är inget lag i serien bättre än oss.

Kungajakten 2025:
3 kungar Mahdi Amiri
2 kungar Theodor Magnusson
1 kung Tobias Engström

Ny match redan på fredag när Äspereds IF gästar Kungaberg. Avspark 19.00 den 15/8, ses där. Evigt Brandgul.

Sommar, sol och fotbollsdags på Kungaberg. Det finns inte mycket i livet som är lika bra som härliga sommarmatcher på vår fina anläggning. Vaktmästarna har dessutom gjort ett sanslöst bra jobb under hela våren och vi kan verkligen stoltsera med kommunens finaste fotbollsplan. När gårdagens gäster klev ut på planen innan match så var det idel imponerande blickar och ord.

FIF kom till gårdagens match med en tung 2-4 torsk mot TÄFF i bagaget. Spelmässigt gjorde man verkligen ingen dålig match, tvärt om. Däremot var man tillbaks i gamla hjulspår och släppte in alldeles för billiga mål. Igår stod Rydboholms SK som gäster och det var laget som efter FIF gjort flest mål i serien hittills. Vi skulle alltså vara tvungna att skärpa upp vår defensiv och det ordentligt.

Bortalaget igår kom till matchen med en negativ trend. På sina 5 senaste matcher hade man endast vunnit 1 och det var när man åkte till Limmared och gjorde hela 9-2 på Glasvallen. Senast blev man överkörda hemma på SE-Vallen när Hyssna/Kinnahult vann med 1-6. Laget kom dessutom till Kungaberg utan sin lagkapten och kanske bästa spelare Simon Jarl som senast drog på sig sin tredje varning och således var avstängd.

FIF saknade inför matchen duon Tobias Johansson (skadad mot TÄFF) och Tobias Engström (jobb). Samtidigt var både Lukas och Hampus tillbaks från avstängningar och Wank hade lite välförtjänt ledigt från köket i Rydal.

FIF ställde upp med följande elva:

Gustav

Theus – Wank – Melvin – Larsson

Andy – Theo

Mahdi – Lasse – Lukas

Hampus

Avbytare: Poddig, David, Elias, Simon, Bega, Klas & Leo

Domare Sirwan visslade igång den 13:e omgången på ett soligt och vackert Kungaberg. Matchen var inte många minuter gammal när FIF skapade sin första målchans. Ett anfall från vänsterkanten slutade med att bollen landade vid Andys fötter i ett superläge strax utanför straffområdet. Skottet var hårt men dessvärre rakt i ryggen på närmsta RSK-spelare.

Brandgult såg påkopplade ut. Uppvärmningen var både bra och fokuserad vilket syntes tydligt under matchinledningen. I den 9:e minuten hittade bollen ut till Lukas på vänsterkanten som blev 1 mot 1 med sin ytterback. Lukas var kvickare och backen tvingades dra ner honom strax utanför straffområdet. Lasse stegade upp och spelade in bollen mot bortre stolpen. Ingen i vare sig hemma eller bortalaget var på bollen som retfullt enkelt gick in bakom målvakten. Rättvis ledning och nu var det fortsatt gasen i botten för FIF.

Laget spelade sin bästa fotboll för säsongen och ett passivet bortalag hängde verkligen inte med. Theo, Lasse och Andy dominerade mitten fullständigt och det var bara en tidsfråga innan det skulle ringa bakom RSKs målvakt. Mahdi var fri men fick inte iväg sitt avslut, Hampus hade ett vänsterskott som räddades till hörna och Lasse hade ett försök från distans som gick tätt över.

När vi spelat ca 35-40 började Brandgults dominans dock gå spelarna lite över huvudet. Det märktes att skärpan/fokuset sänktes något snäpp och enkla passningar slogs helt onödigt bort. Det var dock fortsatt full kontroll så när bortalaget med sitt första skott på mål kvitterade i den 44:e minuten kändes det både ologiskt och onödigt. Visst FIF hade slappnat av något men att det stod 1-1 när domaren visslade för halvtidsvila var direkt orättvist.

I pausen pratade vi mycket om att fortsätta göra det vi gjort bra lika bra. Det skulle komma mer mål om vi bibehöll tempot i passningsspelet och sprang för varandra offensivt. Klyschor, klyschor men det är faktiskt inte svårare än så i division 5.

Brandgult inledde även andra halvlek mycket bra. Lukas sprang till sig ett okej läge och Hampus pressade själv sig till ett. RSK hade förtvivlat svårt att skapa målchanser. En frispark utifrån tvingade Gurra till en bra räddning och ett för långt inlägg tog i ribban. Dock var bortalaget mycket mer påkopplat och taggade i andra halvlek vilket tvingade FIF att spela rakare och snabbare.

Trots Brandgults för det mesta offensiva dominans så hittade man igår sina bästa spelare i mittbackslåset. Både Melvin och Wank var alldeles lysande matchen igenom och framför sig hade de ankaret Andy som gör en av seriens tyngsta och starkaste defensiver komplett.

När det återstod en kvart att spela så började matchen svänga fram och tillbaks allt mer. FIF hade två bra lägen när Andy först så när nickade in en hörna från Lasse och Lukas som bara minuter senare var centimeter från att peta in bollen efter kalabalik i RSKs straffområde. Bortalaget hade sin bästa chans under samma period när FIF slarvade med uppspel utanför straffområdet men skottet gick tätt, tätt utanför.

FIF hade så långt endast gjort ett byte och det var Klas som ersatt den hårt jobbande Hampus. Klas som gjort 3+1 i sina 4 senaste matcher var verkligen fylld av självförtroende. Första aktionerna svävade han förbi sina motståndare och när han fick bollen på perfekt bröstet från Theo i den 81:a så var det bara att njuta. Först körde han den enkla men ack så effektiva ”tjockisfinten” när han petade bollen på utsidan försvararen och sprang på den andra. I nästa sekund tvekades det inte alls utan skottet gick mot målet och tiden stod stilla. Skottet styrdes via en försvarare och ställde målvakten i bortalaget, 2-1. Klas målskytt. Det var Länghem all over och jublet ekade över hela byn.

Den forceringen som man hade kunnat vänta sig uteblev och FIF kunde relativt enkelt spela av slutet på matchen. Så pass att Lasse till och med kunde utöka och fastställa slutresultatet till 3-1 ur snäv vinkel.

Seger igen efter förlusten sist och sommaruppehåll på en tredjeplats i tabellen. Vårsäsongen får klart godkänt betyg. Vi har blivit bättre och bättre under hela våren vilket slutade med 4 segrar på de sista 5 matcherna. Till hösten väntas även de skadade spelarna i truppen vara helt tillbaks så vi går en superspännande avslutning på säsongen till mötes.

Stor eloge till alla killar både i startelvan, på bänken och i övriga truppen. Det går inte att göra detta ensamt. Vi som lag, vi som grupp har satt oss i denna roliga tabellplacering. Vi har skapat en stämning som gör att vi kan avgöra matcher sent. Vi ska ha en rolig höst, så får det bli!

Kungajakten 2025:

3 kungar Edvin Wank Olofsson

2 kungar Melvin Amundsjö

1 kung Lasse Broman

Nu går vi på lite sommarledighet innan vi är tillbaks igen den 10:e augusti. Då åker vi till Glasvallen i Limmared, det bli kul!

Trevlig sommar alla Brandgula!

Halva säsongen är nu spelad och FIF placerade sig inför gårdagens match på en klart godkänd 3:e plats i tabellen. Efter käftsmällen hemma mot Sätila i omgång 8 så hade laget stått för tre väldigt gedigna och positiva insatser som alla slutat med seger.

Senast så åkte man till Eksätersvallen och gjorde slarvsylta av Horred i 70 minuter. Ledningen var då 0-6 (möjligtvis något i överkant) och trots 3 sena insläppta mål var det bara positivt att ta med sig från den matchen. Inför matchen hade ledarstaben 13 återbud vilket gjorde att vi fick kolla lite i arkiven för att se om några gamla hjältar ville ställa upp. Tidigare kapten Adam Hämäläinen som slutade i höstas och Fredrik Olsson som la av 2020 ställde båda upp och åkte till Horred en måndagskväll, vackert!

Gårdagens motstånd var tabelltvåan Torestorp/Älekulla som var seriens enda obesegrade lag. Vi möttes i en stenhård match på Kunskapens Hus konstgräs i premiären. Då slutade det 2-2 efter att Mohamed Abdiasis sent kvitterat TÄFFs ledning.

Brandgult fick tillbaks Mahdi Amiri från avstängning samt att nyförvärvet Theodor Magnusson äntligen var spelklar och klev in direkt i startelvan.

Brandgult ställde upp med följande elva:

Gustav

Theus - Andy - Melvin - Larsson

Theo - Lasse - Mahdi

Klas - Engström - Tobbe

Avbytare: Poddig, Arvid, Bega, Nystedt och Elias

Matchen rullades igång av hemmalaget på Äbyvallens mycket fina gräsmatta. Inledningsvis kände lagen lite på varandra och det märktes i luften att det var mycket på spel.

TÄFF visade tidigt att det fanns endast en grej som gällde och det var långa bollar ut mot sina yttrar/anfallare på kanterna, och då främst mot sin vänsterkant. Där hade man en av seriens snabbaste spelare i Wilhelm Nydén som också hade stor lekstuga när vi mötte TÄFF i premiären.

FIF klev inledningsvis in med självförtroende och bra go i laget. Matchens första målchans var det också bortalaget som fick när Larsson hittade in ett inlägg mot Engström som så när skarvade bollen förbi Trevisson i TÄFFs mål.

När dryga kvarten var spelad så började TÄFF ta över allt mer mycket tack vare Tor som ensam på topp tog ett enormt ansvar och jobb. Det började gnällas på varandra för småsaker i FIF vilket gjorde att energin sakta dalade neråt. TÄFF brände ett superläge efter ett långt inkast och minuter senare fick Gustav sträcka sig för att rädda ett skott utifrån till hörna.

I den 26:e minuten kom ledningsmålet rättvist för hemmalaget. FIF tappade markering (för andra matchen i rad) på en hörna från vänster och nicken förvaltades väl. Det blev dock precis den väckarklockan som Brandgult behövde.

Mittfältet med den debuterande Theodor Magnusson vaknade ordentligt och tillsammans med Lasse, Mahdi och Engström började fina kombinationer snickras ihop. Tobbe och Engström väggspelade sig igenom och den förstnämnde fick ett superläge fri med målvakten men skottet räddades till hörna. Även hörnan var nära att resultera i mål och nu hängde det istället ett Brandgult kvitteringsmål i luften.

I den 36:e minuten vann Mahdi och Lasse bollen på mitten. FIF satte snabbt igång en kontring som fint avslutades med att Tobbe hoppade över Engströms inspel och Lasse kunde trycka in kvitteringen.

Båda lagen gick nu och väntade på halvtidsvilan, relativt nöjda med vissa delar av halvleken. Men med bara någon minut kvar fick FIF inte undan bollen från straffområdet och TÄFF utnyttjade detta misstag via en klack-skarv och återtog ledningen. Surt, onödigt och väldigt typiskt Fritsla IF.

I halvtid tvingades Tobbe utgå skadad och ersattes av Elias som skickade ut Mahdi på en kant. Vi pratade om att fortsätta spela som vi gjort sista 15 för då hade TÄFF svårt att komma åt oss.

Inledande 20 på andra halvlek är också tillsammans med andra halvlek mot Länghem bland det bättre Brandgult spelat i år. Laget började vinna fler dueller, var lugnare med bollen och hittade enkla lösningar istället för panikbeslut. Hemmalaget kändes klart stressade av detta och fick knappt ihop 3 passningar inom laget innan FIF återtog bollen.

Brandgult rånades på en solklar straff när Mahdi revs ner när klockan stod på 60 minuter. Revanschen kom dock bara minuten senare när Mahdi satte en stenhård nick efter en inläggsfrispark från Lasse. Minuterna efter detta fortsatte FIF sätta press, skapa oreda hos TÄFF och det kändes verkligen som vår match.

Dock är hemmalaget ett av seriens absolut tyngsta och jobbigaste lag så man kan aldrig slappna av. Då har de både kvalitet och kraft att direkt hugga.

Så blev det dessvärre denna eftermiddag i Älekulla. Om 2-1 målet var billigt ur Brandgul aspekt så var 3-2 målet det upphöjt till två. Tor satte ensam press mot 4 Brandgula spelare och lyckades på något sätt skaka fram ett misstag som gjorde att nr 11 Nydén ensam kunde vandra in och placera in ledningsmålet för TÄFF. Båda målen vi gjorde igår fick vi hårt jobba ihop med bra prestationer. Två av TÄFFs 4 mål fick de efter misstag och bjudningar i FIF, där var den stora skillnaden i toppmatchen.

För trots att ett stukat FIF försökte pressa på kändes det aldrig riktigt nära (förutom när Andy nådde högst på en frispark från Lasse) och när TÄFF nickade in 4-2 med 10 minuter kvar dog det helt.

Det blev ingen seger mot TÄFF denna säsongen heller och segern innebär med största sannolikhet att hemmalaget kommer spela i division 4 2026. Det är ett av de mest samspelta lagen vi mött i år och de besitter kanske den spetsigaste truppen i hela serien.

Kungajakten:

3 kungar Mahdi Amiri

2 kungar Lasse Broman

1 kung Tobias Engström

En match kvar för FIF innan sommaruppehållet. Den spelas kommande torsdag (3/7) hemma på Kungaberg när Rydboholms SK på besök.

Vi ses då. Evigt Brandgul!🧡🖤

Igår var det så dags för att spela den sista matchen på första varvet av seriespelet 2025. Alla lag i serien förutom FIF och Horred hade redan hunnit spela sin 11:e match och det var således upp till oss och det grön-vita gänget från sydvästra delarna av kommunen att göra omgången och första halvan av serien fullständig.

Brandgult kom till Eksätersvallen fulla med självförtroende efter en mycket trevlig 2-1 viktoria över dittills obesegrade serieledarna Länghem. Andra halvlek var en av säsongens absolut bästa insatser och glädjen vid slutsignal var stor.

Gårdagens hemmalag Horred kom till matchen med en annan känsla. I ett hett derby mot Hyssna/Kinnahult grinade oturen illa för grön-vitt och trots spelövertag/chansövertag kunde HyssnaHult avgöra sent via straffspark. Horred som inledde serien med 4 segrar på 4 matcher hade efter det knackat lite mer och var sugna på att studsa tillbaks in på vinnarspåret.

Just på Eksätersvallen har FIF det historiskt haft det väldigt tufft att vinna. Senaste segern kom 2019 när vi mitt under Coronapandemin vann en väldigt speciell match med 5-2 efter att Tobbe bland annat skjutit en avspark rakt i mål. 2st segrar på 10 försök sedan 2010 talade sitt tydliga språk, det skulle till något extra för att vinna denna afton.

Utöver det historiska som talade emot så gjorde även återbuden så. Med följande start och truppspelare borta: David (skadad), Mohamed (skadad), Bega (jobb), Hampus (avstängd), Mahdi (avstängd), Lukas (avstängd), Leo (sjuk), Arvid (sjuk), Kalle (skadad), Otto (skadad), Axel (skadad), Kopp (bortrest) och Theodor ej spelklar så fick ledarstaben börja leta i arkiven för att hitta folk som kunde ställa upp. Till slut föll valen på Fredrik Olsson och Adam Hämäläinen som båda offrade hemmakvällar för att åter damma av skorna för FIF, vackert!

Vi spelade även med svarta sorgeband denna kväll. Detta eftersom att vår huvudtränare Pelle Lundins far gick ur tiden förra veckan. Vila i frid.

Brandgult ställde upp med följande startelva:
Gustav
Theus – Wank – Melvin – Larsson
Elias – Andy
Klas – Lasse – Tobbe
Engström

Avbytare: Poddig, Nystedt, Häma & Fredrik O

Den unge men ack så mogne domaren Tobias Nilsson som blivit tilldelad matchen bara timmar innan avspark visslade igång matchen på ett mycket blåsigt Eksätersvallen. Under dagen hade stora mängder regn fallit i Marks Kommun men detta hade nu bytts ut mot kraftig vind som givetvis skulle komma att påverka både spel och diverse situationer på planen.

Klockan hade precis slagit över 3 minuter när Brandgult fick ett inkast med sig djupt ner på offensiv planhalva. Undertecknad beskrev i föregående referat efter Länghemsmatchen hur FIF för första gången på 15 år gjort mål på långt inkast och trodde väl kanske att det var något man skulle få vänta med att åter få uppleva, men icke. Tobbe viftade åter igen iväg bollen mot mästerkocken Wank men denna gången tog den kraftiga vinden tag i bollen och putsade på några knop på dess fart. Det gjorde att inkastet gick förbi hela första klungan och landade vid Engströms fötter som vände upp och placerade in 0-1 bakom målvakten. Vilken pangstart!

Det märktes tidigt att Brandgult var påkopplade denna kväll. Vi pratade innan om vikten att vara med från start och att det trots två senaste segrarna varit återkommande att inledningarna varit lite loja. Det skulle verkligen motbevisas.

Horred stack emellan med en hörna som Gurra kunde rädda men i den 9:e minuten ringde det åter bakom hemmalagets målvakt. FIF rullade upp ett fint och behärskat anfall som avslutades i absolut högsta toppklass med en distinkt yttersida i stolproten från Engström. Elegant, estetiskt fotbollsporr, ja så kan man beskriva ett sådant mål.

Horred klev upp med laget men skapade inga klara målchanser. På hörnorna var Andy, Wank och Lasse rejäla och städade undan det som kom i deras väg. En billig frispark i superläge var nära att ta Horred tillbaka in i matchen men Gurra gjorde en fin räddning och bibehöll 0-2 ledningen för FIF.

Efter halvtimman spelad så rullade Brandgult åter upp ett fint anfall. Lasse, Engström och Tobbe hittade varandra och när alla inklusive bollen hittat in i straffområdet så trippades Lasse bakifrån och domaren blåste straffspark. Tobbe var säkerheten själv och plötsligt stod det 0-3 på resultattavlan.

Matchen dog nu av lite och Horred började bli riktigt frustrerade. FIF däremot bibehöll lugn och varierade sitt anfallsspel på ett mycket framgångsrikt sätt. 0-4 målet skulle även det komma innan domaren blåste för paus. Tobbe blev nedriven och förvaltade även denna straffen utan chans för målvakten (nåja).

Avslutande 5 minuterna på första halvlek var dock inget att hänga i granen från FIF. Det märktes att laget slappnade av något och att segern var klar. Horred skapade därför två riktigt bra målchanser att reducera men den första nickades i ribban och den andra gick tätt utanför Gurras stolpe.

I pausen pratade vi mycket om att det nu var upp till oss att inte ge Horred någon energi. Inte ge hemmalaget någonting som de kunnat spinna vidare på, då skulle 3 poäng relativt enkelt vara våra.

Det inleddes dock något slarvigt i FIF. Vinden som legat åt ett håll i första låg nu åt andra vilket ställde till det några gånger. Att vi var fullt påkopplade och offrade oss i duellerna gjorde därför att Horred inte kom till några livsfarliga lägen trots något bolltapp eller felpass här och där.

Nu var det istället dags för vår stekhete Klas Klabbe Gustafsson att kliva in i handlingarna. För i den 50:e minuten hittade Lasse med en fantastisk macka till Klas som helt ensam med målvakten iskallt rullade in 0-5. Folk på plats undrade nog var det var som hände men denna kvällen var en FIF-kväll, det mesta gick med oss. Det var inte så att vi var 100%-iga med våra målchanser utan Tobbe brände friläge i första och Klabbe hade en chipp i stolpen. I andra hade vi även fullt med kontringslägen som kunde/borde resulterat i fler mål.

Horred såg ut som ett slaget lag och när Klas med 25 minuter kvar framspelad av Tobbe rullade in galna 0-6 så ville nog alla i hemmalaget bara att matchen skulle ta slut, att förnedringen skulle stoppa.

Där och då började även den krisihopplockade bänken att luftas in och för att för att citera Viktor Johnsson vid 6-1 ledning mot RAIS 2012: ”Nu kan väl inte ens jag förstöra?”. Alla fick minst 20 minuter och att det då slank in några bollar kan vi leva med en kväll som igår. I 70 minuter är vi helt fantastiskt samspelta och jobbar för varandra. Vi pushar och berömmer varandra vid vunna inkast, dueller etc. Vi spelar som ett lag och med den faktiska fotbollskvalitet som laget besitter så kan det se väldigt bra ut när vi spelar ihop.

Alla ska ha beröm efter sin insats igår. Hela backlinjen inkl Gurra som gjorde sin tredje raka match ihop och med den äran. Framför sprang den nykomponerade mittfältsduon med Andy och Elias säkert varsin mil och vann massvis med dueller. Framåt sprudlade det och kunde varit ännu fler mål om besluten varit annorlunda ibland.

Men åker man med 12-13 återbud till ett derby och leder med 0-6 efter 70 ska det bara kollas på med positiva ögon. Nu är halva serien spelad och vi är med i toppen av tabellen, riktigt kul.

Kungajakten 2025:
3 kungar Klas Gustafsson
2 kungar Tobias Johansson
1 kung Tobias Engström

Ny match för FIF väntar redan på lördag när vi åker till Äbyvallen i Älekulla för att möta tabelltvåan Torestorp/Älekulla. Avspark 13.00, ses där!

Evigt Brandgul!