3 - 6

Igår var det så dags för att spela den sista matchen på första varvet av seriespelet 2025. Alla lag i serien förutom FIF och Horred hade redan hunnit spela sin 11:e match och det var således upp till oss och det grön-vita gänget från sydvästra delarna av kommunen att göra omgången och första halvan av serien fullständig.

Brandgult kom till Eksätersvallen fulla med självförtroende efter en mycket trevlig 2-1 viktoria över dittills obesegrade serieledarna Länghem. Andra halvlek var en av säsongens absolut bästa insatser och glädjen vid slutsignal var stor.

Gårdagens hemmalag Horred kom till matchen med en annan känsla. I ett hett derby mot Hyssna/Kinnahult grinade oturen illa för grön-vitt och trots spelövertag/chansövertag kunde HyssnaHult avgöra sent via straffspark. Horred som inledde serien med 4 segrar på 4 matcher hade efter det knackat lite mer och var sugna på att studsa tillbaks in på vinnarspåret.

Just på Eksätersvallen har FIF det historiskt haft det väldigt tufft att vinna. Senaste segern kom 2019 när vi mitt under Coronapandemin vann en väldigt speciell match med 5-2 efter att Tobbe bland annat skjutit en avspark rakt i mål. 2st segrar på 10 försök sedan 2010 talade sitt tydliga språk, det skulle till något extra för att vinna denna afton.

Utöver det historiska som talade emot så gjorde även återbuden så. Med följande start och truppspelare borta: David (skadad), Mohamed (skadad), Bega (jobb), Hampus (avstängd), Mahdi (avstängd), Lukas (avstängd), Leo (sjuk), Arvid (sjuk), Kalle (skadad), Otto (skadad), Axel (skadad), Kopp (bortrest) och Theodor ej spelklar så fick ledarstaben börja leta i arkiven för att hitta folk som kunde ställa upp. Till slut föll valen på Fredrik Olsson och Adam Hämäläinen som båda offrade hemmakvällar för att åter damma av skorna för FIF, vackert!

Vi spelade även med svarta sorgeband denna kväll. Detta eftersom att vår huvudtränare Pelle Lundins far gick ur tiden förra veckan. Vila i frid.

Brandgult ställde upp med följande startelva:
Gustav
Theus – Wank – Melvin – Larsson
Elias – Andy
Klas – Lasse – Tobbe
Engström

Avbytare: Poddig, Nystedt, Häma & Fredrik O

Den unge men ack så mogne domaren Tobias Nilsson som blivit tilldelad matchen bara timmar innan avspark visslade igång matchen på ett mycket blåsigt Eksätersvallen. Under dagen hade stora mängder regn fallit i Marks Kommun men detta hade nu bytts ut mot kraftig vind som givetvis skulle komma att påverka både spel och diverse situationer på planen.

Klockan hade precis slagit över 3 minuter när Brandgult fick ett inkast med sig djupt ner på offensiv planhalva. Undertecknad beskrev i föregående referat efter Länghemsmatchen hur FIF för första gången på 15 år gjort mål på långt inkast och trodde väl kanske att det var något man skulle få vänta med att åter få uppleva, men icke. Tobbe viftade åter igen iväg bollen mot mästerkocken Wank men denna gången tog den kraftiga vinden tag i bollen och putsade på några knop på dess fart. Det gjorde att inkastet gick förbi hela första klungan och landade vid Engströms fötter som vände upp och placerade in 0-1 bakom målvakten. Vilken pangstart!

Det märktes tidigt att Brandgult var påkopplade denna kväll. Vi pratade innan om vikten att vara med från start och att det trots två senaste segrarna varit återkommande att inledningarna varit lite loja. Det skulle verkligen motbevisas.

Horred stack emellan med en hörna som Gurra kunde rädda men i den 9:e minuten ringde det åter bakom hemmalagets målvakt. FIF rullade upp ett fint och behärskat anfall som avslutades i absolut högsta toppklass med en distinkt yttersida i stolproten från Engström. Elegant, estetiskt fotbollsporr, ja så kan man beskriva ett sådant mål.

Horred klev upp med laget men skapade inga klara målchanser. På hörnorna var Andy, Wank och Lasse rejäla och städade undan det som kom i deras väg. En billig frispark i superläge var nära att ta Horred tillbaka in i matchen men Gurra gjorde en fin räddning och bibehöll 0-2 ledningen för FIF.

Efter halvtimman spelad så rullade Brandgult åter upp ett fint anfall. Lasse, Engström och Tobbe hittade varandra och när alla inklusive bollen hittat in i straffområdet så trippades Lasse bakifrån och domaren blåste straffspark. Tobbe var säkerheten själv och plötsligt stod det 0-3 på resultattavlan.

Matchen dog nu av lite och Horred började bli riktigt frustrerade. FIF däremot bibehöll lugn och varierade sitt anfallsspel på ett mycket framgångsrikt sätt. 0-4 målet skulle även det komma innan domaren blåste för paus. Tobbe blev nedriven och förvaltade även denna straffen utan chans för målvakten (nåja).

Avslutande 5 minuterna på första halvlek var dock inget att hänga i granen från FIF. Det märktes att laget slappnade av något och att segern var klar. Horred skapade därför två riktigt bra målchanser att reducera men den första nickades i ribban och den andra gick tätt utanför Gurras stolpe.

I pausen pratade vi mycket om att det nu var upp till oss att inte ge Horred någon energi. Inte ge hemmalaget någonting som de kunnat spinna vidare på, då skulle 3 poäng relativt enkelt vara våra.

Det inleddes dock något slarvigt i FIF. Vinden som legat åt ett håll i första låg nu åt andra vilket ställde till det några gånger. Att vi var fullt påkopplade och offrade oss i duellerna gjorde därför att Horred inte kom till några livsfarliga lägen trots något bolltapp eller felpass här och där.

Nu var det istället dags för vår stekhete Klas Klabbe Gustafsson att kliva in i handlingarna. För i den 50:e minuten hittade Lasse med en fantastisk macka till Klas som helt ensam med målvakten iskallt rullade in 0-5. Folk på plats undrade nog var det var som hände men denna kvällen var en FIF-kväll, det mesta gick med oss. Det var inte så att vi var 100%-iga med våra målchanser utan Tobbe brände friläge i första och Klabbe hade en chipp i stolpen. I andra hade vi även fullt med kontringslägen som kunde/borde resulterat i fler mål.

Horred såg ut som ett slaget lag och när Klas med 25 minuter kvar framspelad av Tobbe rullade in galna 0-6 så ville nog alla i hemmalaget bara att matchen skulle ta slut, att förnedringen skulle stoppa.

Där och då började även den krisihopplockade bänken att luftas in och för att för att citera Viktor Johnsson vid 6-1 ledning mot RAIS 2012: ”Nu kan väl inte ens jag förstöra?”. Alla fick minst 20 minuter och att det då slank in några bollar kan vi leva med en kväll som igår. I 70 minuter är vi helt fantastiskt samspelta och jobbar för varandra. Vi pushar och berömmer varandra vid vunna inkast, dueller etc. Vi spelar som ett lag och med den faktiska fotbollskvalitet som laget besitter så kan det se väldigt bra ut när vi spelar ihop.

Alla ska ha beröm efter sin insats igår. Hela backlinjen inkl Gurra som gjorde sin tredje raka match ihop och med den äran. Framför sprang den nykomponerade mittfältsduon med Andy och Elias säkert varsin mil och vann massvis med dueller. Framåt sprudlade det och kunde varit ännu fler mål om besluten varit annorlunda ibland.

Men åker man med 12-13 återbud till ett derby och leder med 0-6 efter 70 ska det bara kollas på med positiva ögon. Nu är halva serien spelad och vi är med i toppen av tabellen, riktigt kul.

Kungajakten 2025:
3 kungar Klas Gustafsson
2 kungar Tobias Johansson
1 kung Tobias Engström

Ny match för FIF väntar redan på lördag när vi åker till Äbyvallen i Älekulla för att möta tabelltvåan Torestorp/Älekulla. Avspark 13.00, ses där!

Evigt Brandgul!